WoW!


WoWdammen15Tack. Tack Emmylou, tack Patti. Tack Savages, tack Sun Kil Moon, tack Father John Misty. Tack Angelique Kidjo och Hanne la Havas. Tack alla som spelade, som jobbade och slet. Tack för all vegetarisk mat!! Tack vädret. Och tack fina trädet som skyddade oss mot skurarna.

Way Out West är slut för i år. En tystnad som nästan gick att ta på låg över Slottskogen och Masthuggsberget i förmiddags. Skönt. Jag längtade tystnaden efter tre dagars och kvällars oupphörliga ljudvågor ur olika källor.

Ingen elitfestivalare, denna tanten. Efter sådär sex timmar börjar jag svikta, så det blev inga sena akter för mig, fast jag egentligen hade velat uppleva några av dem. Och definitivt inget Stay out. Turligt nog låg mina två huvudfokus, the Ladies, tidigt i programmet.

I fredags, i kvällningen, hade dottern och hennes vänner gått iväg nånstans och jag strövade runt i folkhavet på egen hand. Hiphopen dundrade från Flamingo, solen gassade på alla 30 000 och jag tänkte att det var väldigt vad det kan kännas ensamt i ett folkhav. Slog mig ned med en veganmjukglass på bryggan mitt emot Villa Belparc. Änderna hade rymt från noiset. Jag gjorde som dem, tog en bild, käkade upp glassen och drog.

Det blev en tur till Delsjön idag. En ensam, självvalt ensam. Rygga med fika. Men – när jag närmade mig badet, vad hördes väl då om inte basmuller från högtalare?! Örk. Bajamajor hade ställts upp och köerna hade liksom förflyttats från Slottskogen och dit. Ingen ro och stillhet att hämta där, det var Göteborgssim idag! Jajamensan. Vita badmössor guppade omkring i vattnet och hela slänten var full med folk. Inte vad jag tänkt mig. Vände snabbt in i skogen och marscherade iväg från unts, unts, unts-et.

Det blev Stora Delsjön runt. Det blev bra. Det blev jättebra, även om väg 40 tog över högtalarbullret när jag kommit halvvägs. Men träden stod tysta. Vattnet var ljumt. Jag blev mottagen. Skogen kan en lita på.

Leave A Comment