Vårmorgon i Slottskogen


En ynnest att få vakna av morgonsol – ljuset är tillbaka, vårdagjämningen är passerad. Snart blir kvällarna extra långa också. Tänk. Nästan alla gångvägar är halkfria i Slottskogen nu, i alla fall de jag vandrade alldeles nyss. Också en ynnest. 27 meter till skogsstigen har jag. Tog inte just den stigen idag eftersom det var lite lerigt och jag faktiskt investerat i ett par nya dojor som jag inte ville gegga ner det första jag gjorde. Tänkte på mamma när jag vände vid lerpölen – ”inte hoppa rep med de nya skorna!”, sa hon alltid om vårarna när långrepen plockades fram på gården i Kortedala. Det slet för mycket på sulorna. Vill minnas att jag lydde, men att jag hoppade i strumplästen istället, vilket hon antagligen också hade synpunkter på.

Barnen bygger kojor häruppe. Det är vår. Trehjulingar börjar synas på gårdarna, liksom snödroppar och några modiga krokusar. Också vår. Och bofinken drillade när jag tog min snabba vandringsrunda – nu har båda mina favoriter startat! Under den beigebruna ytan bubblar grönskan, allt är redo. Vår, vår, vår.

Det är som om det inte funnes något ont i världen. Som om inga despoter plågade sina folk, som om girighet inte existerade, som om ingen kärnkraft nånsin skulle tas i bruk mera, som om oljepumparna stannat och solljus istället samlades in och blev till det vi behöver. Som om naturen värnades, som om vi förstod vad som är något värt. Sånt kan våren göra med oss. Som om vi kunde se på varann med ömhet, trots misstag och skavanker och ärr. Som om kärleken vunnit.

Leave A Comment