Vandringen fortsätter


img_3337Jag minns min första lön. Tänker då inte på de 15 kronor jag tjänade per förmiddag på landet första sommarn jag jobbade som barnvakt (jag var nästan 15 år, då skulle en jobba, tyckte föräldrarna), utan på det där gulvita lönekuvertet jag fick på ADA sommaren därpå. Där pappa hade fått in mig, på lönekontoret. Jag stod mest och kopierade restorder. Lyssnade på och skrattade åt de vasst roliga damerna där – Daisy. Hon var kul. Och den där lönen! Rikare har jag väl aldrig varit! Det skramlade så fint i kuvertet och sedlar fanns där också, jag for omedelbart till stan och köpte en tröja. Det var 1971. Beatles hade just splittrats. Jag är jättegammal. Det är 40 år sen jag tog sjukgymnastexamen. Det är 23 år sedan jag började arbeta på KulturUngdom, God bless. Snart fem år sedan jag slutade där. Jag har hunnit med en del olika saker, hoppat av, hoppat på, glidit iväg, lämnat, startat, fegfrilansat, säkrat upp, lärt mig. Rullat affischer, skrivit på skrivmaskin på Alingsås-Kuriren och på Journalisthögskolan. Pendlat till Göteborg, till Alingsås, till Stockholm, till Uddevalla.

Viktigast: alla barna i början, på habiliteringen – Niklas, Hans, Pia, Madeleine… Barna på träningsskolan i Alingsås, på elevhemmet. Alla banden i Musik Direkt, musikerna jag bär i hjärtat och har som vänner ännu. Alla möten med kollegor, alla timmar vi kämpat ihop, skrattat ihop, bitit ihop. Väggkänning ibland, men jag har klarat mig.

Nu räknar jag ner. Eftersom jag är en otålig typ och inte har någon fast tjänst, så börjar jag ta ut pension redan vid årsskiftet. Japp. Och håller kvar en tåt till arbetslivet, redo att hoppa in på lite av varje. Redo att göra nytta på olika vis, men släpper det dagliga rullet.

Det finns många sånger kvar att sjunga och lyssna till, det finns sånger och texter som vill bli skrivna. Det finns tid att förvalta – hur lång vet ingen. Det finns stigar att vandra. Det finns två underbara pojkar som jag vill vara med, vara kärleksfull mormor till. Det finns människor jag vill vara nära. Det finns böcker att läsa, massor att lära, träden finns, mossan och stenarna och vattnen, kampen för den här planeten och för oss som lever här. Snart går jag hem.

 

Leave A Comment