Underverk


Jag är drabbad. Hjärtat har blivit större, han bor där, han flyttade in bara, så självklart. Igår satt jag en timme med hans händer i mina, tittade på honom när han sov, först djupt, sedan drömmande, han spratt till, ögonen rörde sig, öppnade sig litegrann, slöts igen. Huden så mjuk att den inte känns, mina fingrar är som sandpapper mot hans lena, lena armar och kinder.

Olle har kommit. Han fyller en vecka idag. Det är ett underverk. Varje gång en levande varelse föds är det ett underverk och det borde betraktas som ett sådant. Men att min älskade dotter får barn är så nära mitt livs essens och mening som något kan komma. En fortsättning. Spår av min käraste som gick, nu får han liv igen, fast han inte får vara morfar här på Jorden.

Och jag skulle vilja säga: Jo, förstår du Olle, du behöver inte vara orolig, vi människor har förstått att ni barn och andra varelser som föds nu ska ha en grönskande, levande Jord att bo på. Såklart. Vi har gjort en massa bra men också en massa misstag och det är lite krisigt, men nu har vi bestämt oss, nu ska vi göra om och göra rätt. Nu ska vi gå en annan väg, i takt med naturen.

Vi har äntligen fattat att alla är lika mycket värda, ingen har rätt att sko sig på någon annan och att vi mår mycket bättre om vi har ungefär lika mycket att äta och ha kul med. Och vi har mycket mer tid nu att vara tillsammans, eftersom vi beslutat oss för att inte jobba så himla många timmar i veckan. Det behövs inte – vi delar på arbetet. Det viktigaste är ju kärleken och vänskapen och musiken och träden och att förstå oss själva och andra. Välkommen till världen, du har kommit i precis rätt tid!

Det vill jag säga. Det ska jag säga.

Comments
3 Responses to “Underverk”
  1. Kim skriver:

    Åh så underbart! Lyckliga mormor! Så vackert!

  2. Mariie Tarrach Bävholm skriver:

    Underbart, Christine!

  3. Birgitta skriver:

    Grattis mormor!! Så fint skrivet! Lycka till i din nya roll!
    Birgitta&Anders

Leave A Comment