Träden


Det är Skogens år i år, det har FN bestämt. Bra. Om det kan hjälpa mot skövling och groteska ”föryngringsytor” och  sojaplantager (för foder till djuren vi tänker käka upp) och nerbränning och djävulskap.

Av den anledningen arrangerar Fredriksdals slott utställningen Trädets tid i sommar, så det är bara att bege sig till Helsingborg.

Träden… Har alltid älskat träden. Minns den lilla spetan som vi grävde upp i Dalsland och planterade på tomten i Djupadala. Den var lika tunn som jag när jag kom dit,  12 år gammal. Men den tog sig där i myllan, precis som jag själv, pinnen växte och fick nya skott och den var min. En lönn var det. Min lönn.

Jag började nästan gråta när jag såg att den sågats ner för några år sedan. Jag började verkligen gråta när björken jag rundade och klappade på varje gång jag gick till Rogers grav de där första förfärliga åren en dag hade kapats. Just den av alla. Sorgen späddes på.

Det är något med träd. De har fått ett eget kapitel i min bok och de är en del av mitt liv – och alla andras här på jord, förstås. De står där och ser oss. De är de smartaste solfångarna. De skänker oss syre och skugga och frukt och läkning. De är de vackraste tak i våra trädgårdar.

En av de första uppgifterna på kursen i Alnarp var att gå ut i parken och välja ett eget träd, ett som talade till oss på något sätt. Wow. Där finns många skönheter att välja på, där kan man gå länge under gamla bjässars kronor. Jag gick rätt fram till min ek, den drog mig till sig. Den är fulländad, säkert ett par hundra år, den har fått växa rak och vid. Jag blev knäsvag när jag såg den eken. Nästa gång jag åker ner ska jag ha kamera med. Tror nog att jag får fota den. Måste fråga honom först, jo, det är en han. En vis man är det, i kontakt med både jord och himmel. Han lyssnar. Jag får luta kinden mot hans räfflade stam. Han låter mig finnas.

Comments
One Response to “Träden”
  1. ArT skriver:

    Christine!
    Du beskriver din känsla för träden så att jag blir varm inuti. Jag har alltid älskat träd och jag minns överallt träd som sågats ner som jag ibland sörjer. Grannens fina björk, tallen en bit bort som gav skugga i mitt rum på övervåningen när solen var på väg ner. Som tur är har jag flera träd på min tomt och jag är orolig för dem när det stormar, men annars står de säkert så länge jag är i närheten.

    //Tom

    PS: Din bok är väldigt stärkande att läsa! Se min blogg!

Leave A Comment