Tillbaka i Stockholm


StockholmstrappaSista dagen på Rival vid det grönskimrande Mariatorget. Jag har traskat på Stockholmsgator igen. Det har hänt då och då sedan jag flyttade härifrån 2003, men jag har inte njutit av det, vi har liksom kommit på kant med varann, huvudstan och jag. Vet inte varför. Ville veta. Så jag tog till pennan, som alltid och benade upp det hela. Sedan bokade jag en Stockholmshelg på Benny A:s hotell. Gillar Benny A. Och så blev del hela förlängt några dagar eftersom jag ombads komma till en SKAP-kväll och berätta om min vistelse och inspelning i deras New York-lägenhet. Det gjorde jag ju så gärna, kan skriva och sjunga och prata om New York precis hur mycket som helst. Trevligt att träffa Love Antell också, som hade sin egen NYC-upplevelse att språka om.

Så nu har jag vistats här en halv vecka. Hälsat på min kära Maria B i Nacka, vandrat i skog med lånad hund, bott hos vännerna Mats K och Solweig L och pratat livet och musiken, så som det alltid blir med dem. Barnbarnen har numera rätt betydande plats i samtalen också. Ätit middag med Maria och hennes Patrik T på najs liten krog på Katarina Bangata, Elie’s kök och bar. Där fanns det käk även för en vegan.

Joråsåatt. Stockholm. Vandrade förbi det undersköna huset jag bodde i, på Coldinutrappan, Kungsholmen. Det stod kvar, gyllengult och prydligt intill Piperska murens statyer och barockträdgård. Vandrade över Barnhusbron, som jag alltid gillat, men nu inte riktigt förstod varför. Har andra broar att jämföra med dessa dagar – typ WB och BB… Vandrade över vattnen upp till Söder, till Mosebacke, längs Östgötagatan, där plötsligt en bit Berlin eller kanske Williamsburg uppenbarade sig – en trappa rätt in i en vägg! Var i fina finstan, i Engelbrektskyrkan och lyssnade på Arvo Pärt med Radiokören och Stockholms Symfonietta. Den kloke mannen lär enligt kvällens konferencier ha sagt: När man närmar sig tystnaden med kärlek blir det musik.

Inget att tillägga där – hans ord överensstämmer med hans gärning.

Och så gick jag omkring med mitt senaste album Underverk i örona, jo, jag egotrippade och gjorde det. En egendomlig upplevelse. Som att allt smälte ihop till ett helt. Stockholm, som betytt mycket för mig på olika vis, nästlade sig in bland de övriga som jag skrivit om på plattan – Göteborg och New York. Så får det vara.

Men det ska bli skönt att komma hem till Masthugget igen.

Leave A Comment