Till låns


”Nine nåna!” sa jag visst när jag var liten. Jag ville låna – Christine låna! Rättare, jag ville ha, men tog den softa vägen. En gång ville jag låna ett tuggummi, sägs det… Nine nåna tummeti. Gulligt. Ängsligt? Smart?

Någon granskade nyligen mina armbågar och sa att de var vassa. Det är möjligt, även om det inte känts som jag använt dem så värst. Men lånat har jag gjort. Gör jag, rättare sagt – både ett torp av snällaste Tage och en bil just nu, av snällaste syrran. Har fortsatt som jag började, alltså. Äger inte mycket, eller jo, när jag flyttade för ett drygt år sen märkte jag ju att det gör jag. Hade gått och skrutit om att mina enda ägodelar var en gitarr och en cykel, det var bullshit. Say no more.

Min lånade bil tar mig runt till olika vandringsleder i närområdet. I söndags var det ju den evigt välsignade Stora Amundön, i måndags gav jag mig iväg till Mölnlycke och Finnsjön och lyckades ta mig runt den. Inledde med en extra kringelikrok och fattade inte att jag verkligen gått runt hela, men annars funkade det rätt bra. Hyfsat tryggt för en utan riktningskänsla att ha en sjö att hålla sig till. Tänkte detsamma om en ö för ett antal år sen, att Styrsö kan jag ju inte gå vilse på. Det kunde jag. Discovering the world by getting lost, det är min melodi.

Igår vandrade jag först i ljuvliga Gunnebo med sina väldiga gamla ekar, sedan blev det kvällspromenad med goda goda grannarna i skogarna bortåt Nordsjön. Genom kalhygget.. grrr. Här kommer lite bilder från vandringarna. Tagna med min ”nånade” telefon.

En vacker jätte vid StålloppetEtt träd som rider på en sten i FinnsjöskogenSpökträd i Gunnebo

Ikväll hejar vi på Sverige!!

Leave A Comment