Sorg


Paradissommar var rubriken på förra inlägget, från den 20 juli. Två dagar efteråt mörknade sommaren och, som Jens Stoltenberg sa, ”paradiset förvandlades till ett helvete”. En mans verk. Ett monstruöst skruvat mänskligt sinne skapade en svart våg av sorg, stack kniven in i det mjukaste, käraste vi har; barn och unga som ville världen väl. Det finns inga ord för sådant, språket sviker. Känslorna rasar ordlösa i kroppen.

Jag gick i skogen igår, sökte styrka där. Träden stod tysta och tog emot, som alltid. Som en del av den goda kraften, den vi alla lever av och för. Och så skrev jag en sång. Förhoppningsvis kan vi spela in den, kanske få med den på plattan som vi mixar nu.

Den börjar: ”Så slocknade drömmarna/Fåglar föll från himlen/Med brinnande vingar/ I ett skändat paradis… och den slutar: ”Jag ger dig min hand/Så delar vi sorgen/Om kärleken vinner/ Är ingenting förbi

Kära alla norrmän som jag känner – är med er i hjärtat.

Leave A Comment