Skogens magi


Jodå. nog tar det sig i lådorna! Regn faller, solen lyser, sniglar har jag bara mördat fem än så länge. Och nu har de händige grabbarna fått igång sjövattnet i slangen intill odlingarna, så förutsättningarna är goda för lite grönsaker så småningom.

Annars vandrar jag mest i skogarna. Det är ju så vidunderligt där. Träden är och har alltid varit mina vänner, tröst och trygghet när det gungar. Såpass vidunderligt är det att en låt har tagit form och nedtecknats, här kommer texten:

Viskade till trädet alla hemligheter som jag har

Viskade min längtan att vara levande den tid som jag har kvar

Andades min ängslan, min oro och min ånger, mina tvivel, mina misstag, mina svek

Trädet lät mig vara lika stor och liten som jag är

Jag söker mig till trädet, ber om att få somna vid dess fot

Kanske bli förlåten att jag aldrig riktigt kunnat stå emot

Burit mina mönster, mina minnen, mina sorger, min blyghet och min längtan att bli sedd

Trädet ser min själ och hur den kämpar, säger: Kom, jag är beredd.

Mmm, vi andas varann

Mmm, här är jag sann

Jag vandrar under träden, mossan bär mig mjukt där jag går

Skogen är min kyrka och mitt hem, den helar mina sår

Det milda suset bär mig, det är i mig, det lär mig, det säger att jag duger ändå

Och vandrar jag i kärlek växer blommor överallt i mina spår

Mmm, vi andas varann

Mmm, här är jag sann

Så känns det i skogen. Och dessutom finns där smultron, blåbär och små små guldklimpar; bebiskantareller!

Leave A Comment