Sjung för livet


pussyhatsSå. 8 mars. 2017. Brutalmännen och -regimerna trampar på. I ett ovalt kontor i ett stort vitt hus sitter en av dem, en som med hjälp av alternativa fakta fått det antal röster han behövde. Say no more, han ska inte ta upp mer av den här dagen än nödvändigt.

Jag har givetvis missat att sticka en pussy hat. Jag är inte så bra på att sticka, mer än trekantiga sjalar med stickor nr 15 (trumpinnar). Men jag kommer att bära den jag borde ha tillverkat, ikväll, i hjärtat, på scenen, tillsammans med Myrorna-jackan med rosa ärmar som jag fann igår. Och jag ska sjunga ur detta hjärta, sånger som kvinnor skrivit och/eller fått att flyga över världen.

ETC, hoppet för tidningsvärlden, innehöll enbart texter av kvinnor om kvinnor och kamp idag. Heder åt dem. Tidningen påminde om att det är, har varit och inom överskådlig framtid kommer att fortsätta vara en kamp. Den 8 mars och alla andra dagar. En kamp att uppnå den jämställdhet som borde vara här redan, som borde vara fullkomligt självklar. Men, som inom många områden i människovärlden, är det självklara, rättvisa, rättfärdiga, varma inte det som gäller. Det som skulle få majoriteten av oss att leva gott, fritt och kärleksfullt måste vi slåss för – hur konstigt är inte det? Vi måste ju dit om vi ska överleva som livsform, men det där med att se långt och brett och djupt är inte vårt starkaste drag. Det är vår utmaning.
Att lyfta blicken ett stycke. Se sju generationer framåt, se historien och vad den lett fram till. Se det som mänga skönjer i kriser och när livet närmar sig slutet. Det som bär.

Ni som kommer till Kafé Dalheimers ikväll, jag bär den rosa mössan, jag gör det. Jag bär den kamp som våra förmödrar startade och som kvinnor (och goda män) ännu för.
Som 8 mars-arrangörerna i Stockholm (enligt Maria Svelands ETC-krönika idag) uttrycker det: ”När valet står mellan att stå kvar och slåss eller springa för livet finns alltid en tredje väg att gå: Stå kvar och sjung för livet! MAKE EMPATHY GREAT AGAIN!”

Leave A Comment