Sångerna om oss


Januari snart över. Den mörkaste, fattigaste, kallaste på hela året. Så har det känts i livet, jag har våndats, verkligen inte gillat den månaden, för att uttrycka det milt.

Numera: Klimatkrisen har mildrat kylan (but what a cost), nån pekuniär rikedom är det inte tal om någon enda månad som pensionär. Så där har det ändrat sig. Men mörkret går inte att göra något åt, i alla fall inte det rent faktiska.

Nu har vi i alla fall genomlevt årets mörkaste två månader. Rent faktiskt, 21 november- 21 januari. Hur 2023 kommer att utveckla sig – ja, vem vet. Mycket att stångas mot. Mycket förskräcker i landet och i världen. Ren galenskap pågår.

Men.  Igår var jag på språkkafé på Help Ukraine Gothenburg och hörde en vemodigt vacker sång sjungas av de som kommit hit från bomberna och förödelsen i Ukraina (på tal om ren skär storhetsvansinnig psykopati = Putin och hans hejdukar) Jag rös, det var så oändligt sorgligt och så oändligt vackert. Dessa människor, som håller sig flytande på 71 kr/dag, summan detta land i sin ofattliga godhet anser sig ha råd att offra på flyktingarna från kriget. Dessa människor, som går på alla kurser de hittar, som kämpar och jobbar och försöker forma en tillvaro för sig själva och sina barn på en främmande plats.

Precis som alla andra som kommit hit på ett eller annat vis, under åren. Som nu kör bussarna och taxibilarna, ser till att de som är gamla och hjälpbehövande klarar sig, som jobbar på sjukhusen, som håller lokaler fräscha och rena, driver företag, som bygger hus, renoverar hus och fraktar mat – you name it. Som ser till att samhället fungerar.

Ungefär som vi svenskar försökte ta oss fram när vi var ”volymer” som drog till USA från fattigdom och svält, drömmande om något bättre. Drygt en miljon av oss for. På skraltiga skutor. Därborta tog den amerikanska staten emot oss med billig mark (och motade ut urfolken) och illa betalda jobb. Vi betraktades som lite enfaldiga. Vi hade svårt att få till språket. Så var det.

Nu är det vi som har möjlighet och skyldighet – och på köpet utvecklas som land – av att ta emot människor från olika håll i världen. Vad SD och deras skraja följeslagare inom politiken än säger.

Detta är det sista blogginlägget här eftersom hemsidan kommer att försvinna vid månadsskiftet – en får hålla ner sina utgifter. Och Facebook och Instagram och Youtube och sånt där finns ju om visdomsord, musik och annat trängs och vill ut.

Kan meddela att vi kommer att starta inspelning av ett nytt album snart, Simon Ljungman och jag. Det är alldeles underbart. David Crosby dog i dagarna, 81 år gammal. Till hans minne, till alla fantastiska musikers minne, de som gått för tidigt, för de som fortsätter och fortsätter, fortsätter jag. Så länge rösten finns, och lusten att skriva och sjunga. Sångerna om oss.

Leave A Comment