Rosa gryning över 2014


Och klivet över till året som kallas 2014 har tagits. Raketerna glittrade och small över stan för några timmar sedan och jag insåg igen att jag bor på ett fantastiskt ställe – på ett berg med utsikt över alla plåttak och tegelhus och Liseberg och Skansen Kronan och älven (och fyrverkerier!). Kortedala, där jag växte upp, skymtar, liksom Brunnsbos röda höghus dit vi flyttade när jag var tio. Göteborg. Min plats på jorden. Vilken tur jag har haft.

Vi stod där, ett litet gäng av blivande far- och morföräldrar, dottern och hennes Erik och i centrum den ännu ofödde, han som ska komma. En av årgång 2014. Vi skålade för det nya som väntar.

Det känns fint att året börjar med en fantastiskt vacker gryning. Det ska han ha. Det ska alla barnen ha, dem vi väljer att sätta till världen. Och aldrig ger jag upp, eftersom det inte går och samtidigt vara människa, aldrig ger jag upp hoppet om att vi ska växa till ännu större klokskap och medkänsla och kreativitet. Kunna ta hand om våra barn och barnbarn på ett ännu bättre sätt. Se dem, lyssna, vägleda utan rädsla. Jag önskar att barnen ska andas in hoppet och tilliten och empatin och våga leva fullt ut, tillsammans. Dela. Uppleva miraklen. En glad bäck som far över stenarna. En ekorre som kilar uppför Slottskogens trädstammar. En bokskog i lövsprickningen.

En rosa gryning. En gåva den allra första morgonen. Nu börjar livet om.

Leave A Comment