Och innan då? Och sen då?


Såg just ett program om tiden på SVT Play, om hur allting går mot oordning, entropins lag, om tidspilen som bara har en enda riktning. Om hur det är livets förutsättning men också hur det om en gigantisk tidsrymd inte kommer att finnas något kvar alls i universum, inga stjärnor, ingen sol, ingen Tellus, inga röda jättar eller vita dvärgar. Inte ens svarta hål. Tomt och tyst. Så blir det, säger forskare och filosofer, och antagligen har de rätt. Människan är smart och de verktyg vi skapat att skåda ut i rymderna, att räkna ut, att skapa modeller och att berätta om det, är fantastiska. Men.. fortfarande är det våra hjärnor som funderar, fortfarande är det våra sinnen som sätter gränsen för vår förmåga, fortfarande ser vi det vi ser. Utöver det? Bortom det? Hmmm.

Och så kommer ju fler frågor – ur vad uppstod kosmos med alla sina formationer? Vad är allt det här vi kallar tomt och svart och tyst? Vad är bortom det? Finns något bortom det? Vad är det? Och vad kommer efter den stora intigheten, något nytt? Ur vad?

Sen det här med ordning och oordning – de gjorde ett sandslott i programmet, framför en gammal stad som övergivits när diamanterna tog slut och som höll på att förfalla och fyllas av sand. Och slottet skulle förstås gå samma väg, snabbt vittra bort i vindarna. Vem är väl jag att tvivla på entropins lag, men vad är ordning? Är våra skapelser ordning, med kosmos mått mätt? Eller är det sanddynerna som är ordningen, det som formas av vindarna som blåste här långt innan vi klev in? Nä, jag fattar att det här inte bara gäller våra små hus och små kroppar, men i alla fall. Det är våra definitioner som gäller. Tycker vi ju. Med självklarhet. Hmm. Stora frågor en söndagskväll såhär i slutet av en av livets somrar.

Leave A Comment