Nu sjunger dom


Har repat mig såpass att jag förbarmat mig över de vintergeggiga fönstren. Nu har vårsolen en chans att ta sig in och jag ser min kompis lönnen på andra sidan Engelbrektsgatan alldeles klart. Den står där och laddar, knopparna bara väntar på lite mer ljus, lite fler nätter utan frost. Sedan sker undret igen.

Vårdagjämning idag, detta vidunderliga ord. Det är nästan  i klass med såna som smultron och sommarlov och bitterljuv och vemod. Nu vinner det igen, ljuset. Och mellan husen här i Vasastan hördes igår kväll den vackraste sången; koltrastens! Så jublande klar, han är redo och han berättar det, sången bär genom spårvagnsskrammel och trafikbrus, kolis vet var han skall placera sig för att nå fram. Och jag tvärbromsar mitt i steget och bara andas in hans toner, det är så hjärtskärande vackert.

I Slottskogen hörde jag bofinken också för ett par timmar sen, så nu är det verkligen sant. Vår. Det är vår igen.

Leave A Comment