Miraklet


Ingen varg idag. Solen kom, den var oväntad, men inte lika oväntad som vargen förra lördagen. Kvart över åtta på en av gångvägarna ner mot Slottskogens inre stod han där. Och jag kom springande i min vita mössa och dubbla trikåer. Och tvärstannade. Kanske trettio meter ifrån. Våra blickar möttes. Två jordevarelser möttes en lördagsmorgon i slutet på januari. Luften var kall, snön som ett tunt puder. Den ena varelsen stod kvar, den andra vek undan, vände och sprang tillbaks en bit och sedan ner i parken längs den andra gångvägen. Förstulet kikande över axeln om han skulle komma efter. Eller hon. Men nej. Den vackra stod stilla och begrundade landshövdingehusen. Sedan vände hen visst söderut.

Jag sprang min runda med hjärtat bultande, inte så mycket av ansträngningen som av spänning och förundran. Var det en varg? malde det i skallen. Det kändes så och såg ut så, men kunde det verkligen..? Sen läste jag GP och då var saken klar. Tack så mycket för den fantastiska upplevelsen.

Och tack så mycket, jaktlaget som vägrar skjuta det vargpar de har fått sig tilldelat. Ansvarsfullt och klokt. I övrigt tiger jag – hela den här galenskapen, att det inte får finnas fler än, vad är det nu, 170 vargar i detta stora land, det är nånting som har gått väldigt snett där. Orkar inte. Men hörde häromdagen en tänkbar förklaring till det nattsvarta motståndet – vargen var utrotad här, eller i alla fall väck, mellan 1860 och 1980. Själva förändringen kan göra att reaktionerna är så kraftiga, trodde Henrik Ekman som forskat i saken.

Det är 24 dagar till vårens första månad. Det är skrivarcirkel ikväll i Högsbo. Det är föredrag och musik-premiär i Skövde imorgon kväll. Det är skrivardag på söndag och ett par platser kvar – intresserad? Hör av dig! Vandring i Slottskogen ingår. Och vem vet vad som kan hända där…

Leave A Comment