Lugn av naturen


GläntanSå heter den fina fina boken som Åsa och Mats Ottosson skrivit och som jag till alla lycka hittade på Linnéstadens nyöppnade bibbla på Första Långgatan idag. Det är så klokt och så lustfyllt formulerat alltihop. Som det här: ”Utan gläntor och mellanrum i livet står man till slut där och känner sig både proppmätt och tom; vilsegången på ett sätt som ingen gps-funktion i världen kan lösa.”

Skogen. Vilan där. Skriver de om, och om all forskning som visar hur väl vi mår av naturen. Ingen överraskning direkt, vi är ju del av den, vi bär grönska och sten och vatten i våra celler. Jag har vetat det jämt, älskat det hela mitt långa liv. Stigarna som vindlar. Och just nu – knopparna som väntar. Bästa tiden (fulaste också, egentligen), när allting är nästan redo, när en vet att snart, snart. När en liten vän ljusgul krokus får en att lägga huvudet på sned och tårögt säga: Välkommen! När hackspettarna trummar på höga stammar i Slottskogen och andra skogar och bofinken har kommit igång och är så attans pigg i drillen.

Jag har varit i en för mig ny liten skog idag, cyklade ut till Järnbrott, där folk krattade och fejade i solen, så att våren skulle kunna ta sig fram. Fina bergknallar ovanför och stigar som sviktade under fötterna. Det tycks som om dottern med familj ska till att bosätta sig där, så jag var ju tvungen att kolla in. Det blir bra. Olle kan nog traska runt bland tallar och ekar i den lilla skogen och bygga sig en eller annan koja. Mormor får ge sig ut på Lilly, Skeppshultarn, lite mer bara. Också bra för själen.

Comments
2 Responses to “Lugn av naturen”
  1. Kim skriver:

    Härligt att läsa om din dag. Naturen drar nu när det mesta är sprickfärdigt av liv. Jag tog en lång vandring idag, vilat och målat. I flera timmar nu. Känner mej uppfylld av energi:-) Stor kram!

  2. Anne skriver:

    Den boken vill jag gärna läsa! Tack för tipset (och för en trevlig middag igår). Kram

Leave A Comment