Ljusbärare


Det har jag varit idag, bokstavligt talat – tog 43:ans buss till Ikea och köpte en rejäl packe stearinljus, i anledning av höstens intåg. Men oktober lystes också upp av chauffören på 60-bussen som varmt och självklart hälsade på alla som klev på. Människors ansikten förvandlades och slätades ut och ett och annat leende letade sig fram.

En grupp fyra-femåringar klev på vid Plantagegatan med sin fröken och det var likadant där – hon var människa och vänlig och lugn och kallade dem ”kära kompisar” och barnen speglade sig i henne och mådde bra.

Inte mycket behövs. Åt något håll. Möter vi ett leende och en nick får vi finnas, det visar att den man möter i alla fall inte verkar må sämre av att vi existerar. Det är fint. Det räcker långt.

För övrigt har jag idag konstaterat att undantaget bekräftar…inkonsekvensen. Har konsumerat. Köpte inte bara ljus, vilket jag betraktar som livsmedel, utan även 1 st ny dörrmatta och 1 st gardinpaket. Och sex tallrikar. Och ett bestickställ istället för det idiotiska jag hade som jag svurit över varje dag. Tur att jag inte hade bil, då kunde det blivit mer.. en skärbräda också, minst.

Leave A Comment