Kompisar utanför sovrumsfönstret


Jag kan titta på dem hur länge som helst. Och under tiden vandrar tankarna. Minnen från en annan tid, med stojande barn, med katter och höns och fågelbord och vardagskärlek. Drömmar om torpet dit fågelsången letar sig in, mitt i grönskan, odlingarna, bäckporlet, jorden, sjön.

Men bara just detta, just denna februarisöndag med dagsmeja och återvändande ljus, bara att talgoxar och blåmesar och en och annan rödhake förser sig med jordnötter ur en grön nätpåse utanför mitt sovrumsfönster, det värmer hjärtat, det räcker långt. De sjunger när de äter, talgoxarna! De sjunger överhuvudtaget i buskagen nedanför huset och i Slottskogens träd, de förebådar tiden som snart är här. Jag bidrar gärna med lite käk om jag får vara med dem dessa små stunder i deras liv. Här är vi, tillsammans.

Leave A Comment