Klarsyn


– Se rakt fram och långt bort, sa den trevliga tjejen i glasögonaffären. Sedan kan du börja titta åt sidorna lite mer.

Jag har nyligen konstaterats vara i behov av progressiva glasögon. Hämtade ut dem idag. Whooho, gungigt. Höll mig i ledstången när jag gick i trapporna ner till Masthuggstorget, försökte följa hennes råd. Rakt fram, långt bort. Och visst ser jag bra – bladens nerver har aldrig varit så tydliga som nu och jag kunde nästan läsa vad som stod på pärmryggarna i en lägenhet på Mattssonsliden som jag spanade in i.

Det lär ta längre tid att städa hemma efter denna premiärdag, den 9 augusti 2021. Fasen vad allt syns.

Ingen reagerade dock, jag menar, jag i glasögon, det är ju helt nytt (även om alla mina vänner har det). Men ingen reaktion från göteborgarna på Järntorget. Lika lite som när jag första gången gick runt med nyfödd bebis i barnvagn 1981 – ingen brydde sig. Otroligt.

Det där med att se klart långt fram passar ganska bra just denna dag, när en av IPCC:s nya rapporter kommit ut. Krisen är värre än vad som tidigare befarats. Det är otvetydigt så att CO2-nivå och temperaturstegring hör ihop. Det är tydligt att de extremväder vi upplever är kopplade till klimatets förändring. Om tjugo år har världen nått 1,5 graders höjning. Mängden fakta är överväldigande, och granskade av hundratals forskare och instanser och politiker. Det är inte något man kan tycka till kring eller diskutera bort, det är sanning. Eat your heart out, Trump&Jimmie&co.

Men vad ska man GÖRA då? frågade sig Helene Benno i Sommarpratshowen i P1 i eftermiddags. Ska man sopsortera ännu mer? Eller lägga sig i fosterställning och vänta? Det är så himla apokalyptiskt, var slutsatsen innan de bytte ämne.

Jag blir trött. Att igen, som ett mantra, komma dragande med det mest basala, det som alltid tas upp som det enda vi tydligen kan göra – sopsortera. Alternativt ge upp och skita i alltihop. Hallå.

Tillsammans och var och en är det som gäller nu. Det är kris. Välja rätt politiker nästa höst och framöver, styrande som fattar och vågar och gör, det är klart att det är det viktigaste för att mycket ska hända i det stora. Det handlar om samhällets omdaning. Och pandemin visar att det går att genomföra förändringar i rasande fart. Rentav ändra beteenden på ett sätt som kan bli bestående. Det gick blixtsnabbt. Pengar fanns.

Nu gäller det. Nu. Det här landet måste våga accelerera, även om inte alla håller samma takt. Och övriga ska jagas på i EU och FN och överallt. Avtal och aktion.

All vår kreativitet, all vår kunskap, all vår vilja att lära och förstå. All vår kärlek till barnen och till naturen vi är en del av. Låt det komma till användning nu, det här är en utmaning som vi, om vi nu ska betrakta oss som det smartaste djuret här, måste anta.

Ut med det fossila nu, det är förlegat och livsfarligt (liksom kärnkraften, den är en gammal drake som ska väck).

Förbättra reglerna, underlätta ännu mer för privatpersoner, företag, förvaltningar, lantbrukare att montera solceller på taken.

Hitta nya smarta samverkansmetoder.

Hyr och låna.

Begrunda behov/begär.

Sluta kalhugga skogarna, vårda dem, underlätta den naturliga tillväxten. De så omhuldade ägarintressena får inordna sig i det som håller.

Vårda mångfalden.

Och så vidare.

Stort och smått. Tillsammans och var och en.

Det är den stora omvälvningens tid. Jorden har ingen pardon med oss. Knappast barnbarnen heller.

Leave A Comment