Jordeliv. Kapitel 3, Värnplikt


Det är bra, tror jag, med värnplikt. Men värna kan en ju göra utan vapen; värna naturen, värna klimatet, värna varann, värna barnen, värna vår beredskap inför stormar och katastrofer. Värna baskunskaperna; göra upp eld, släcka eld, lära sig klara oss i olika situationer, veta vad som går att äta och inte, grundläggande sjukvård. Bli planetskötare. Människovårdare.

Vapentjänst kan möjligen vara en del av detta, för dem som vill, och om vi verkligen ska ha den typen av försvar, men grunden ska vara att värna utan automatkarbiner och Carl Gustaf-rör. Sex månader för alla efter gymnasiet. Gick det att knöka in nästan alla grabbar i ett sådant system i massor av år, så nog borde det funka nu också. Det behövs inte ens några skjutfält.

För ett par år sedan smällde fyrverkerier och dunkade musik i min närhet den 28 december och jag tänkte: Firas möjligen Värnlösa barns dag? Troligen inte. Men barna våra, allas våra värnlösa, borde förstås firas och värnas alldeles väldigt. Enligt Barnkonventionen ska vi göra det – ta hand om, lyssna till, skydda, maktdela med – och nu blir den lag. Så nu är det upp till bevis. Lagen om alla barns rätt och lika värde skall efterlevas. Nu står vi till anklarna i smältvatten från polerna och Grönland. Mellan jul och nyår 2016 kom stormen Urd och Göta älv steg 120 cm. Redan i september, efter den heta sommaren 2018, kom Knud. Vattnet steg 110 cm här i Göteborg. Börjar bli vardagsmat, de där stormarna, märker ni det? Hallå? När jag var ett barn som skulle skyddas, 1969, kom en storm som låtit tala om sig länge och väl. Sen kom Gudrun och Per och allt vad de hette, 2005. Katrina också. Sen Sandy som närapå dränkte New York. Under 2017 ett pärlband av orkaner med snälla namn, Irma, Lee, José, Maria.  Cyklonerna. De brakar in över våra bebodda kuster och barna våra då. De har inte valt dem. Inte vi vuxna heller, men vi har eldat under riskerna för galet väder och klimatupphettning så till den milda grad, länge utan att veta och, numera, fast vi vet.

Här kommer givetvis naturens rättigheter in (det vi kallar natur. Som är allt vi har). Who speaks for the trees? frågar sig juristen Mari Margil i ett föredrag från 2014 som finns på Youtube. Hon och allt fler med henne driver frågan om en deklaration kring naturens rättigheter. Jaha, säger vi då, ska träden tala för sig, ska floderna, fiskarna, haven? Ja, genom ombud. Precis som barnen.

Frågan kom upp våren 2017 och det är inte en dag för tidigt. Nya Zeeland har anammat det och några länder till. I Ohio har Lake Eire fått rättigheter efter en folkomröstning, Lake Eire Bill of Rights. Det går.

Leave A Comment