Jordeliv. Kapitel 23, Att komma närmare


Eva Sanner har beskrivit det så fint i sin bok Naturens hemlighet, det där med anknytning. För små barn är anknytning nödvändig. Får vi inte det behovet tillfredsställt som bebisar har det stor inverkan på våra liv. I boken beskriver Eva Sanner också vikten av anknytning till naturen. Till en plats, som vi återkommer till och lär känna under olika årstider, som vi ger tid, kanske bara sitter vid, kanske sover på.

Jag tror starkt på det. Att lära känna någon varelse eller någon del av naturen på djupet öppnar hjärtat. Det gör det lättare att ta ansvar och att försvara mot angrepp. Själv har jag sedan barnsben känt stor samhörighet med skog och mark och vatten. Tack, mamma. Och tack, Lucy Maud Montgomery för Anne på Grönkulla och hennes passionerade kärlek till träd och bäckar. Den smittade av sig.

När jag senare i livet tog del av visdomen från nordamerikanska urfolk så var jag hemma. Allt vad vi gör mot Jorden gör vi också mot oss själva – så underbart enkelt och vackert. Vi hör ihop. Vi är ett. Aldrig ensamma. Jag har fått minst lika mycket tröst och uppmuntran i mitt liv av träd, ängar, berg och vågor som av mänskliga vänner. Det är ofattbart rikt att känna det och jag önskar så att den kärleken kunde slå rot i fler hjärtan. Då skulle så mycket lösa sig alldeles av sig självt och vi skulle inte längre stå ut med förödelsen. Det vi gör mot Jorden gör vi mot oss själva. Och vi kan redan idag göra på andra sätt inom industri, energiutvinning, byggen, lantbruk och stadsutveckling. Bruka, inte missbruka. Lära av naturen, inte kämpa mot den. Må bättre. Kanske kan vi ta oss dit nu, när vi ser vad vår enorma hunger efter kött (till billigt pris) kan leda till. Vi hade kunskapen – virusar sprids från andra djur till oss och ibland tar det fart och blir pandemier. Bara att räkna med. Nu vet vi.

Rockström och Klum skriver i boken Big world, small planet – välfärd inom planetens gränser om att ett mentalt perspektivskifte måste till för att vi ska klara av dilemmat vi satt oss i: Synsättet att ekonomisk tillväxt är skild från naturen och att miljöfrågorna står i vägen för den mänskliga utvecklingen är föråldrat. Det är faktiskt tvärtom: Välfärd kräver att vi återknyter våra samhällen till biosfären.

Leave A Comment