Jordeliv. Kapitel 21, Brytpunkter


När det tippar. Åt ena eller andra hållet. När beslut tas, snabbt, kanske till synes impulsivt, men i grunden ofta efter lång groningsprocess och mognad. När glaciärer spricker och kollapsar. När näven slås i bordet och det är över, det som varit. När kroppen vägrar ta sig ur sängen efter att ha jagats på och jagats på, ignorerats till den grad att systemet lägger ner. När du sitter i en tom lägenhet och undrar hur du hamnade där. När tundran smälter, husen vacklar och faller, metanen börjar strömma upp i atmosfären.

Johan Rockström skriver i Big world, small planet – välfärd inom planetens gränser om trycket på vårt manöverutrymme, som bland annat handlar om att förändring på Jorden ofta sker i språng, vilket vi människor tycks ha svårt att förstå. Det är som droppen som urholkar stenen, plötsligt händer det. Vår planet har under lång tid varit snäll nog att försöka hålla balansen trots allt det vi utsatt den för – bland annat utsläpp av nio miljarder ton kol – men mycket tyder på att vi nått en brytpunkt nu och att de självförstärkande mekanismerna tar över, skriver Johan Rockström. Då har vi inte mycket att sätta emot.

Det är intressant med vägskäl och tipping points. Med plötsliga insikter och beslut som måste tas och som tas. Både på ett personligt plan och när grupper mobiliseras och rörelser tar fart. #metoo, till exempel. Snacka om islossning. Det sprakade på tidningssidorna, möjlighet till upplageökning sågs, det hängdes ut och vittnades och skrevs. Underbart värdiga manifestationer genomfördes, som kommer att leva kvar i minnen och hjärtan långt efter att media vänt blickarna åt annat håll och pussyhattarna somnat på hyllorna. De kan väckas igen och dras på. Vi vet om varann nu. Många band är knutna, många nävar också, riktningen är klarare och konsekvenserna av förminskanden och övergrepp har kanske gett resultat. Somliga anklagade har frikänts eftersom bevis inte gått att få fram, somliga har hamnat i arresten. Svenska Akademien skakades i de kungliga grundvalarna, tappade folk och legitimitet och fick lämna återbud till Nobelprisutdelningen 2018, vem hade trott att något sådant var möjligt? Många har fått sig en tankeställare, jargongen har möjligen ändrats. Det går inte att backa.

Frågan är när den verkliga brytpunkten kommer för vår insikt kring klimathot och naturvärn. När stenen som så länge rullat oändligt trögt och långsamt, ökar och ökar i fart och inre och yttre omställning ses som det enda möjliga, inte enbart för de som länge läst och lärt, utan för ”gemene man” som det heter. Kostymmännen med portfölj, hipstergrabbarna med välansat skägg, skogsmaskinsföraren och Coop-kassörskan och vilka kategorier en nu vill nämna. Folk. Männen över 55, som verkar ha svårast att acceptera fakta. Vi alla, vi i vardagslunk och barnhämtning och drömmar om sommaren. När de som inte vill se är i snabbt fallande minoritet. Är vi där nu? Är vi nära?

Comments
One Response to “Jordeliv. Kapitel 21, Brytpunkter”
  1. Ron Dahlquist skriver:

    I don’t know if anyone else would have made you aware of this:

    https://www.tributearchive.com/obituaries/7094028/Thomas-J-Delaney-III

    I would like to hear from you if you don’t mind.
    älska alltid
    rondo01@hotmail.com
    ron.dahlquist@state.mn.us

Leave A Comment