Jordeliv, kapitel 2: Livet


Det var någon som uttryckte sin religiositet såhär: Livet är Gud. Det är livet som är Gud. Enkelt, va? Det klack i alla fall till i mig, Sant-lampan började lysa. Jag har själv tänkt och känt ungefär det, men inte sammanfattat det så klart.
Jag har tänkt den goda kraften. När jag cyklade från jobbet på träningsskolan i Alingsås genom bokskogen vid Nolhaga berg tänkte jag så. Den goda kraften som skapat bokskogar, som kyrksalar. Den goda kraften som ville liv och som vi bär i oss. Vi vill ju liv. Inte bara att vi, som alla andra varelser här, vill fortplanta oss – vi vill vårda det. Vi mår bra när vi vårdar det. Hormonerna vill. Hjärtat dunkar lugnt, välmåendet sprider sig som värme genom kärlen, cellerna funkar. De flesta av oss mår bäst när vi gör varandra gott, ger och får kärlek och omtanke och ömhet och bekräftelse. Livet vill det. Om inte, om vi kapar loss de där banden mellan oss, börjar se varann som fiender, eller som icke-levande, icke-kännande, då vittrar vi ner.

På samma sätt är det med övriga livet här, förhållningssättet till det vi kallar natur. Försöker vi fjärma oss, besudlar, förgiftar, förstör, utnyttjar, så faller vi. Omsider.
Vi hade aldrig funnits så här länge på Jorden utan kärleken. Livet. Gud. Djuren vet, de lever sina liv – fightas om revir ibland, käkar upp sina ungar ibland, det händer märkliga ting. Men i stort så är det ett värnande. Inte roffande. Energin sparas åt det som gör att liv kan fortsätta.
Om en ser hur samhället är inrättat, hur våra yrken ser ut – det mesta går ut på att hjälpa varann. Att byta tjänster. Om jag lagar dina skor, så lagar du mitt ben. Om du odlar potatis kan jag sy en jacka. Om du lagar mat kan jag undervisa dina barn. Om du spelar för mig kan jag måla en tavla till dig. Bygger du huset kan jag inreda det. Vi vårdar varann, kropp och själ. Vi ser till att barn inte far illa. Vi har stränga regler kring vad vi får göra mot varann och jagar de som gör ont, i åratal om det behövs. Vi lär varann. Vi ger varann njutning.

Leave A Comment