Jord under naglarna


Det sägs att mylla innehåller ämnen som vi blir lugnare av. Det tror jag på. Att köra ner nävarna i svart mjuk jord är underbart och säkert är kroppen anpassad till det efter tusentals år av odlande. Liksom till vattenljuden, njutningen vi upplever av bäckporl och strömmande flodvatten – det betyder överlevnad och trygghet. Ursprungsljud – eldknaster och vindsus också – vi bär dem i oss. Tror jag. Jag var ute i Jonsered igår, hos Eva, som låter mig gräva upp gräsmattan och odla. Igår hade brädor satts upp runt landen, hur fint som helst. Så nu är den heliga handlingen utförd, nu är diverse frön i jorden. Somliga sådde jag för ett par veckor sedan och de tittade upp; det blir nog lite sallad och mangold  lite längre fram. Magiskt.

Varmt var det, jag svalkade mig i blodbokens skugga och skred långsamt fram och tillbaks med kompostjord i skottkärran. Köpte en del också – tack, Kerstin för lånet av bilen. Några frö- och plantbutiker finns inte längre inne i stan (jo, lite, men för lite, finns på Fram och Ekostore) – sånt kräver bil numera. Idiotiskt. Det är dags att vända trenden nu – stopp för stormarknader efterlyses. Tack för ordet.

Leave A Comment