Jag går här i tacksamhet


Konvalj i Brooklyn Botanic GardenDen 20 maj 1996 var en måndag. Vi hade just återkommit från Musik Direkt, en slitsam Riksfestival i  i Stockholm. Det var kyligt. Äppelträden hade inte börjat blomma, men narcisserna gjorde det, stod vita och vackra i trädgården vid det röda huset i Alingsås. Den sista dagen. I kvällningen var du borta.

Så, tjugo år. 7300 dagar av frånvaro. Och för oss som blev kvar – av liv. Fast det kändes omöjligt i början. Massor av liv, musik, skratt, vänskap, kärlek, jobb, New York, berättelser, vandringar, skogar, hav, månskensnätter och ljud av hästars hovar mot stigarna. Massor av tårar, men trots allt, mycket liv.

Idag vill jag fira att du fanns, Lars Roger Magnusson, och att vi fick gå tillsammans, som själsfränder, i sexton år. Utan dig, utan det vi hade, ingen Jon, ingen Johanna, ingen Ida. Utan dig, utan det, ingen ljuvlig Olle och ingen lillebror på väg.

Nu grönskar det i dalens famn igen. Nu blommar allt. Jag går här i tacksamhet.

 

Comments
2 Responses to “Jag går här i tacksamhet”
  1. Sten Löfman skriver:

    Ja Christine,
    Roger fanns på denna planet, i högsta grad och väldigt tydligt.
    Och därför finns han, om än inte fysiskt, men i minnena,
    de fina minnena hos mig och hos många.

    jag är också väldigt tacksam för att ha mött honom.
    Jag är också väldigt tacksam att jag mött dig och upplevt er båda – tillsammans.
    Och era härliga barn, Jon, Johanna, Ida.

    Låt oss andra i skönhet och balans.
    Sten

  2. Evert Carlsson skriver:

    Tack för en fantastiskt vacker och kärleksfull minnesruna !

Leave A Comment