Höstdagjämning


Så var vi där. Hela världen är där, dag och natt lika långa. Precis som i slutet av mars, men oj, vilken annan klang vårdagjämning har. Då väntar vitsippstider och skimmergrönska och fågelsång, nu är det annat. Trädvalven över stigen där jag springer på morgnarna är inte bara gröna nu, de skiftar och flammar.

Snart har bladen gjort sitt för i år, eller nej, de ska multna och bli mull också, det är en viktig del av cirkeln. Men träden samlar sig, de rustar sig, de håller sin energi inom sig nu för att klara mörker och kyla. Lite som vi. Fram med vantarna och kängorna igen. Lusten blir annorlunda, nu vill jag, lite schablonmässigt kanske, dra en filt över mig i soffan och tända ljus. Trotsa regnet och gå på bio och faktiskt ta mig upp till Konstmuseet. Idag gå på bilfriadagen-aktiviteter i stan. Glädjas åt att så många gör så mycket bra saker – blev riktigt upplivad idag av sånt som stod i nya ETC Göteborg, som trillar ner på hallmattan varje fredag. Artikeln om Stadssallad, där man lär sig käka det som växer i stan – lindblad till exempel, lindblad har jag aldrig testat –  tips på lockande teater och om samtalsserien på Atalante. Glädjas åt att mina fina skrivargrupper är igång igen, nu hörs det milda ljudet av pennor mot skrivboksark här på torsdagskvällarna. Och de mest vidunderliga texter växer fram. Och jag tänker att det finns en sån kraft i det. Både för oss som skriver och upptäcker hur mycket fantasi och bilder och minnen det finns inuti – och det som orden betyder. Hur de kan förändra tankar och ge insikter.

Min vän Eva har just varit på kurs med några av Grandmothers, tretton gamla kvinnor från ursprungsfolk från alla delar av världen. Hon fick mycket av dem. Och genomgående var att i allt vi gör ska vi tänka sju generationer framåt. Det ska hålla. Vi har ansvar. Inga tremånaders-bokslut där. Grandmothers borde vi lyssna på. Här kan man läsa om dem och deras filosofi.

Leave A Comment