En chans till


Här sitter jag i sängen i långkalsonger och en ganska ful rosa tröja som jag hittade på Emmaus för ett tag sedan. Nothing is impossible står det på den och så är det en bild av en cykel. Den fick det bli. En rosa pepptröja.

Ledig fredag. Eller snarare, en fredag av eget skrivande, gitarrspelande, övande på låtarna som Maja och jag ska lira den 17 mars på Aktivitetshuset i Majorna, funderande. Det kan också bli en sväng till Stadsmuseet – jag vill se hur Göteborg såg ut i mitten på 40-talet, kanske kan jag hitta lite bilder där. Det är till mitt just nu mest aktuella skrivprojekt, om mamma. Och mig. Paralleller och brytpunkter. Grävande. Kanske kan jag hitta in, hitta förklaringar, förståelse, genom att låta berättelserna vindla fram. En del ord finns direkt från henne själv, hon var en fin skrivare, även om hon inte lämnade efter sig så mycket som jag skulle velat – hon pratade hellre, mycket och fort. En del fyller jag i, som jag tror att det kan ha varit. Mycket minns jag. Och visst är våra liv värda att berätta om, allas våra liv är det. Jag kommer att göra en roadtrip i Dalsland i sommar för att vara mitt i det som hon alltid, trots allt, kallade hemma.

Annars längtar jag vår så det värker. Fick en teaser av koltrasten vid Stensjön i söndags, hejdade mig mitt i steget som alltid när det är premiär. Där var de, de där tonerna, oslagbara, de allra vackraste, som bryter fram som ljusstrålar genom hårda drivor och kala träd. Med kraft som forsen vid Mölndals kråka. Nu, snart, vaknar allt till liv igen. Jorden ger oss en chans till. Nothing is impossible? Eller?

Leave A Comment