Det som håller


Om det som håller, det som varar sjöng Göran Berg i Majornas 3dje rote igår kväll på Nefertiti. En underbar text om det äkta, det vi behöver allra längst in i själen. Det som håller oss vid liv. Tack för den låten, och för den fina kvällen – en vitamininjektion som gjorde att våren kändes som vår.

Har just läst Maria-Pia Boëthius krönika i ETC också, hon är en formidabel skribent med hjärtat där det ska vara och med en aldrig sinande drivkraft att blottlägga galenskaper och visa på vägar fram. Människor – bättre än sitt rykte är rubriken och uppslaget har en bild av Jonas Hassen Khemiri, mannen som skrev den mest delade artikeln i DNs historia nu i veckan. Den om att erbjuda Beatrice Ask att kliva in i hans skinn ett tag och uppleva världen svarthårig. Han får stå som exempel på människans storhet och klokskap i Boëthius krönika och det är ett bra exempel, tycker jag. Vissa har förmågan att få marken att skaka till lite under fötterna. Så man vaknar.

Och – det finns ett gryende hopp i mitt bröst. Som att fler och fler knackar lite på sitt skal av måsten – behöver jag en så här stor lägenhet/hus, måste jag äga, kan man kanske dela lite grejer, behöver jag jobba heltid egentligen? Vad är livet till för, går det ut på att klara räntorna och hålla koll på börsen och hoppas att arbetsveckan ska ta slut? Få ner skatten?

Vad vill jag? Vad längtar jag efter? Vad längtar vi efter? Tid? Lugn och ro? En dag utan krav? Sitta och titta ut över havet? En bukett vilda blommor på köksbordet? Fingrarna i jorden? En smekning över håret? En stund på trappan med en kopp kaffe? Samvaro med vänner? Hålla ett barn eller barnbarn i handen och gå på upptäcktsfärd på liten grön yta?

Knack, knack – och se, en spricka i måsteskalet! Liten grodd tittar fram, söker sig mot ljuset, vinden, luften, grönskan som ska komma.

Välkommen ut! Det här är livet vi fick.

Leave A Comment