Det gror på taken


Jag lyckades få loss sådär fyra minuter till att klappa ”min” ek i Alnarpsparken igår. Han hade fått kläder nu, såg väldigt annorlunda ut. Jag får en särskild känsla i knätrakten när jag ser honom, det var han och jag direkt. Vi möttes i februari, när kursen i trädgårdsterapi startade, det var en av de första övningarna – att välja ett träd. Vilken fantastisk start på en kurs! Nu är den slut, det var rätt hektiskt den här gången, men som sagt, jag slängde i mig maten igår och sprang (först åt fel håll förstås) ner och hälsade. Sa adjö också. Men jag lär återvända dit på något sätt. Skulle vilja vila en lång lång stund med ryggen mot hans grovt räfflade stam, det känns så tryggt där.

Vill tacka alla som var med på kursen, inklusive våra lärare – teamet på Rehabträdgården i Alnarp. Så mycken kunskap och visdom fanns där. Och ännu lite klokare har vi kanske blivit. Fått mer inblick i förbundet med naturen och växandet och vad kärleksfullt iordningställda rum och jord och små spirande plantor gör med oss. Och djuren, tack Linus och Bosse!

Stadsodling fick vi veta mer om igår, de sista skälvande timmarna. Yes! Underbart. Det växer på taken, det gror på ödetomter, det odlas i bildäck, det fikas i skuggan under äppelträd mitt i storstäderna. Det skördas grönsaker i The Bronx och på Manhattan. Människor växer av att vara delaktiga i det,  mår väl av att käka riktig mat, luften blir bättre av grönskan, regnvatten tas tillvara. Så enkelt och vackert, må taken grönska både här och där, må vi käka annat än det som transporteras jorden runt flera varv.

Det var otroligt inspirerande och nu tilltar längtan efter att bege mig till New York igen, spana efter grönska mellan de höga husen. Nästa vår kanske? Tänkte ha ett flygfritt år i  år…

Leave A Comment