Jordeliv. Kapitel 8, Helhet

Helhet. Det var ordet som kom upp på min första Rosenterapi-session på åttiotalet, jag nämnde det i min bok Om kärleken till livet på en vidunderlig planet. Det var en stark upplevelse, den kändes så rätt igenom sann och genuin. Jag har funderat vidare på vad det stod för då och vad det står för nu. Jädrigt nöjd med mig själv vandrade jag häromdagen hemåt från Trivsamt-gymmet nere på hörnet. Jag fick för mig att börja där när Slottskogens vägar var isiga och vintermörkret låg tätt, inte kul att springa då och det kanske kan vara bra att stärka överkropp också. Tänkte jag, den gamla gymnasten och sjukgymnasten. Trots motstånd, trots tidigare tappade sugar och…

En gång

En gång var jag krönikör i Alingsås-Kuriren. Början på 90-talet kanske. Många spalter publicerades, men en gång blev det tvärstopp. Det var när jag fick spader i Sparköp, över all undermålig mat som prackades på oss; de långa frysdiskarna med pommes frites, fabriksmat och pizzor, läsken, godiset, chipsen som ställts så att vi skulle frestas på bästa vis. Jag fick liksom syn på det och blev äcklad. Var det här det mina, allas våra barn skulle leva på? På den tiden syntes heller i stort sett inga ekovaror i vanliga butiker. De som fanns stod undangömda på en obskyr hälsohylla nånstans. Jag skrev. Den kröniketexten ställdes – annonsörerna kunde bli arga. En gång stod jag i…

Det bästa

Det bästa just nu: Olle. Tio veckor, de mjukaste kinderna, händer som snart börjar förstå sin förmåga, ett leende som öppnar hjärtat och ögon blå som scillorna i Allén. Våren. Mirakeltid, bofinkstid, snödropps- och krokustid. Plockade små små kirskålsblad till salladen igår, det här är perioden då en till och med älskar kirskål. Camino. Tidningen som kom i veckan och inspirerar varje gång. Läs reportaget om växtätning på frammarsch, Vegan Friendly-märkningen och om nudge – knuffen som ibland betyder så mycket. Och, på tal om bra tidningar: OM Omställning, där jag själv bidrar med reportage och krönikor ibland. Tips på nätet. De kan föra en hur långt som helst. En jädra massa elände och galenskap…

Jordens bästa vän

Det bästa hos människan är hunden, sa Karl Otto Werkelid i P1s Tankar för dagen i morse och så beskrev han olika episoder där hundar kommit människan till undsättning eller varit till tröst. Deras otroliga luktsinne, deras nu-känsla, hur bra vi mår av att klappa dem. Det bästa med världen är rikedomen av levande varelser, säger jag. Med fantastiska förmågor. Vi snackar experter här. Vi snackar sinnen som vi knappt kan föreställa oss. Kunskaper som vi bara kan drömma om. Att leta sig fram med hjälp av stjärnhimlen och jordmagnetismen. Att finna samma bo efter en tusenmilaflygning. Att hitta tillbaka till älven man föddes efter att ha simmat i de stora haven. Och många varelser…

Vad äter du då??

Jag firar ett år som vegan. Och har överlevt! Inga djur har trängts i trånga stall och burar, inga har behövt sätta livet till för min skull det här året, inga kalvar har behövt skiljas från sin mamma som nyfödda för att jag vill ha mjölken (normalt går de med morsan 10 månader – som föl gör med sina morsor). Lägre klimatutsläpp. Det känns faktiskt väldigt bra. Och, som sagt, jag har överlevt! Har ett blodvärde som medger blodgivning och antagligen lägre kolesterolvärde än förut. Dessutom är maten GOD! Imagine that. Ser ofta tvivel och misstro i människors ögon när jag säger det. Ett år som vegan, inte mycket att skryta med. Inte tio år…