Miraklet

Ingen varg idag. Solen kom, den var oväntad, men inte lika oväntad som vargen förra lördagen. Kvart över åtta på en av gångvägarna ner mot Slottskogens inre stod han där. Och jag kom springande i min vita mössa och dubbla trikåer. Och tvärstannade. Kanske trettio meter ifrån. Våra blickar möttes. Två jordevarelser möttes en lördagsmorgon i slutet på januari. Luften var kall, snön som ett tunt puder. Den ena varelsen stod kvar, den andra vek undan, vände och sprang tillbaks en bit och sedan ner i parken längs den andra gångvägen. Förstulet kikande över axeln om han skulle komma efter. Eller hon. Men nej. Den vackra stod stilla och begrundade landshövdingehusen. Sedan vände hen visst…

Livet här

Antagligen kommer det här att hända igen. Om sådär tio-tolv veckor kanske det ser ut såhär i Säveåns dalgång, kanske de vackra, svala vitsippshaven täcker fjolårslöven under ekarna i Jonsered och i Slottskogen. Tänk. Hoppas. Planeten lever än, även om allt är damm och aska på en del håll. Haiti. Bröder och systrar därborta, må hjälpen nå fram nu, må såren börja läka. Jag hörde Kerstin Ekman strax före sju i morse i de morgontidiga fågel- och krypälskarnas program Naturmorgon, hon berättade om hur hon tar sig igenom det vintriga mörkret. Hon funderade också kring hur fåren skulle klara sig när de släpps ut i vår, med vargar tassande i skogarna och avslutade med att…