Vår på Vrångö

Vi börjar om nu, eller hur, fluga Vi börjar om   Vi börjar om nu Eller hur, humla och citronfjäril, drillande fåglar, kraxande korpar, gäss och ejdrar Vi börjar om   Vi startar igen, öppnar oss mot ljuset Sätter igång, kravlar på berghällarna Pressar oss tyst upp genom lövtäcket som mjuka gröna spjut Slutna knoppar, slutna kroppar Vecklas ut i solen Eller hur, vänner   Med spelflykt, gryningsdrill, skymningssång, nynnanden börjar vi om

Nu är det nytt

Den gode Oscar H har fixat till sidan! Hoppas ni gillar. Jag gillar. Han är så bra, Oscar. Jag gillar också att rödhaken sjunger innan det ljusnar. Och att det ljusnar så tidigt. Och att konserterna i helgen med kören Aquarellen var så välsignat härliga, att hesheten gav med sig och rösten höll – och även körens röster; virusarna har grasserat hos dem också. Det var något av det roligaste jag gjort i mitt musikliv och jag skulle GÄRNA samarbeta mer med dem och med andra körer. Publiken var entusiastisk, det värmde! Och att ha Simon och Louise bredvid sig på scen, det lyfter det mesta. Det har börjat blomma i Botaniska och små modiga…

Premiär!

Just som jag gick där i ett stilla ljus som kändes så vårlikt, just som jag gick där och tänkte att det här är tidigt, men det känns som en skymning för koltrastsång, då hörde jag honom. Svagt, långt borta i Kungsparken, knappt hörbart men omisskännligt. Han sjöng, den vackre svarte mästersångaren, han sjöng som bara en koltrast kan. Det finns hopp. Det är nära. Det finns hopp.

Kompisar utanför sovrumsfönstret

Jag kan titta på dem hur länge som helst. Och under tiden vandrar tankarna. Minnen från en annan tid, med stojande barn, med katter och höns och fågelbord och vardagskärlek. Drömmar om torpet dit fågelsången letar sig in, mitt i grönskan, odlingarna, bäckporlet, jorden, sjön. Men bara just detta, just denna februarisöndag med dagsmeja och återvändande ljus, bara att talgoxar och blåmesar och en och annan rödhake förser sig med jordnötter ur en grön nätpåse utanför mitt sovrumsfönster, det värmer hjärtat, det räcker långt. De sjunger när de äter, talgoxarna! De sjunger överhuvudtaget i buskagen nedanför huset och i Slottskogens träd, de förebådar tiden som snart är här. Jag bidrar gärna med lite käk om…

Tack tack

Kroppen värker, alltså finns den. Och funkar rätt bra, trots att den varit med ett tag. Den har pallat långpromenader i Berlin under påsken, ingen sömn på nattåget, den har fixat att komma hem och packa om och knata iväg till nästa tåg och sjunga har den pallat och så har den njutit av Håkan Hellströms magnifika Cirkusspelning, tack snälla öron, som håller än, och den har pallat potätelandgrävning och jordkörning och säcksläpning och vårstädning i helgen.  Det är något att vara tacksam för. Tack, snälla ännu rätt starka armar och ben.  Men ont gör det och imorn kommer jag att stånka mig ur sängen med grym träningsvärk. Gör inget. För vårsolen har välsignat oss,…

Så himla hemma

Vaknade i Djupadala i morse, två gånger. En gång gruvligt tidigt, i vargtimmen. Lyckades så småningom somna om under täcket jag fått låna av Lars (och som skulle palla för tre minusgrader) och nästa gång jag slog upp ögonen var det ljust. Dimmigt, men ljust. Att få vakna därute, i Skräddarns gamla torp! Tages gamla torp! Hundrafemtio meter bort låg vår sommarstuga, som är riven nu. Min lilla friggebod finns däremot kvar, den står på granntomten och är nergraderad till vedbod, tror jag. MÅNGA år sen jag vaknade där! Men hemma känns det. Att få gå där längs ån och knipsa av torra stänglar och se de små nya bladen titta upp. Att få umgås…

Vårmorgon i Slottskogen

En ynnest att få vakna av morgonsol – ljuset är tillbaka, vårdagjämningen är passerad. Snart blir kvällarna extra långa också. Tänk. Nästan alla gångvägar är halkfria i Slottskogen nu, i alla fall de jag vandrade alldeles nyss. Också en ynnest. 27 meter till skogsstigen har jag. Tog inte just den stigen idag eftersom det var lite lerigt och jag faktiskt investerat i ett par nya dojor som jag inte ville gegga ner det första jag gjorde. Tänkte på mamma när jag vände vid lerpölen – ”inte hoppa rep med de nya skorna!”, sa hon alltid om vårarna när långrepen plockades fram på gården i Kortedala. Det slet för mycket på sulorna. Vill minnas att jag…

Nu börjar det

Efter läsningen och låtarna på Alingsås Bibliotek for jag hem och sen lite fram och tillbaks och lämnade gitarr och lånebil. Handlade på slutet och hoppades på att 60-bussen skulle hjälpa mig upp på berget med grejerna. Men de går glest på helgerna, så jag tog trapporna. Vilken tur! Hade jag åkt buss skulle jag missat honom. Nu tvärstannade jag bredvid Oscar Fredriks kyrka i skymningen- jag hörde sången. Långt borta var den, men lika vemodigt vårvacker som i alla tider. Och som alltid, när den hörs första gången, stod jag helt stilla, lyssnade med hela kroppen,  slutade nästan andas. Mästersångaren har vaknat. Jag såg honom inte, men melodin svävade över Linnéstaden, som ett löfte…

Sol!

Aah, dimman har lättat och på min vägg rör sig en regnbåge! Det innebär att himlen är klar, solen har gått upp över Guldheden och  reflekterar sig i den fina hängande mojängen i fönstret, den med speglar och glaspärlor,  som jag fick för längesedan av Mats och Solweig. När ljuset kom hoppade också termometern till och visar nu över 10 grader. Plus!!  Kan det..? Kan det bli vår? Laddar för läsningen/spelningen idag i kära gamla Alingsås och bästa bibblan där. Kanske kan man ta sig en liten sittning mot vägg efteråt, vända näsan mot solen och andas ända längst ner i lungorna. Vintern är över. Vi lever. Och tänk,  några mil härifrån står ett gult…

Filmfestival!

Jajamensan, nu är det filmfest i Göteborg och efter idag kan man helt koncentrera sig på den (och jobbet, då…). För nu går de sista matcherna i handbolls-VM. Jag tog sträckan Järntorget – berget på knappt 10 minuter – hann före bussen i alla fall – för att försöka få se så mycket som möjligt av första halvlek i bronsmatchen. Den danska filmen Truth about men var riktigt, riktigt bra. Men lång. Så jag fick mig en motionsrunda från Draken och det kunde jag behöva. Och vädret är nästan vår! Folk blundar och vänder ansiktena mot solen utanför biograferna, det har varit vinter så länge nu, vi är trötta på isvalkar och tjocka jackor och…