Lugn av naturen

Så heter den fina fina boken som Åsa och Mats Ottosson skrivit och som jag till alla lycka hittade på Linnéstadens nyöppnade bibbla på Första Långgatan idag. Det är så klokt och så lustfyllt formulerat alltihop. Som det här: ”Utan gläntor och mellanrum i livet står man till slut där och känner sig både proppmätt och tom; vilsegången på ett sätt som ingen gps-funktion i världen kan lösa.” Skogen. Vilan där. Skriver de om, och om all forskning som visar hur väl vi mår av naturen. Ingen överraskning direkt, vi är ju del av den, vi bär grönska och sten och vatten i våra celler. Jag har vetat det jämt, älskat det hela mitt långa…

Nya upptäckter i stan

För att fira att jag är ledig på Kristi Himmelsfärdsdag för en gångs skull – har jobbat på Musik Direkts Riksfestival nästan alla KH-helger sedan 1992 – gav jag mig ut på springtur i Slottskogen. Tidig morgon, men fler var vakna. Jag valde Vargvägen ner, har döpt den till det sedan det oförglömliga mötet i januari. Det var fuktigt och ljumt och det skimrade av späd grönska så jag blev helt tårögd. Sen kunde jag ju inte vara inne utan på med andra dojor och ut igen frampå förmiddagen. Hann lyssna på ett strålande radioprogram om Grupp 8 innan – säger stort tack till er för att ni fanns!! Tänkte mig en vandring över Älvsborgsbron,…

Vandringar i vilan

Mycket vandrande dessa dagar. Det är något av det bästa. En bild av livet. Rörelsen genom rummen och tiden,  i huvudet, i själen, i hjärtat (och jag är så glad att benen, att kroppen fungerar – har sagt det förut, säger det igen). Binder samman dagar och platser, gryning med skymning. Jag vandrar. Vi vandrar. Människan har alltid gjort det, andra djur gör det, vi vandrar kort och långt, över gränser som någon ritat upp, mot hoppet, kanske tillbaka till rötterna. For utåt havet idag, gick bekanta gator i Hagen, fancy gator längre ut åt väster, gator kantade av stora villor med tre bilar på uppfarten. Elvans spårvagn rör sig också i mellanrummen, de gigantiska…