Jordeliv. Kapitel 15, En och en

Så heter en låt av gruppen FJK. En alldeles underbar låt. Vi går en och en Valet ligger i din egen hand Vi går en och en Du kan kapa alla gamla band Visst gör vi. Avskilda kroppar vandrar längs trottoarer och stigar. Sitter inte ihop med någon eller något, hur mycket vi än ankrar upp med vigselringar och blodsband. Individer. Jag har levt mitt eget liv, utan partner i över tjugo år nu, till exempel. Men när han slets ur min famn den där majdagen, han som var min kärlek, då var det som sårigt på halva kroppen länge, länge. Och hjärtat var en trasig klump som mot alla odds pickade vidare. Vi hade…

Nu startar Jordeliv

Jag har skrivit en bok, en slags uppföljare till den som kom 2010, Om kärleken till livet på en vidunderlig planet (Instant Book). Den här kallar jag Jordeliv – om helig vrede och varsamma visioner. Skrivandet av den startade för ett par år sedan och jag noterar med både tacksamhet och skräck hur mycket som har hänt sedan dess. Har fått uppdatera en hel del på senare tid. Så småningom kommer jag att lägga boken som en pdf  här på hemsidan, men tänker först presentera ett kapitel åt gången i bloggen, minst ett i veckan blir det. Glad sommar och god läsning önskar jag er, här kommer starten av Jordeliv. Intro/Vision Det är inte det…

Nya upptäckter i stan

För att fira att jag är ledig på Kristi Himmelsfärdsdag för en gångs skull – har jobbat på Musik Direkts Riksfestival nästan alla KH-helger sedan 1992 – gav jag mig ut på springtur i Slottskogen. Tidig morgon, men fler var vakna. Jag valde Vargvägen ner, har döpt den till det sedan det oförglömliga mötet i januari. Det var fuktigt och ljumt och det skimrade av späd grönska så jag blev helt tårögd. Sen kunde jag ju inte vara inne utan på med andra dojor och ut igen frampå förmiddagen. Hann lyssna på ett strålande radioprogram om Grupp 8 innan – säger stort tack till er för att ni fanns!! Tänkte mig en vandring över Älvsborgsbron,…

Standing People

För många år sedan fick jag en present, en låda med kort och en bok, Sacred Path Cards. Det innehåller amerikanska urbefolkningarnas livsvisdom och ibland drar jag ett kort och så läser jag i boken. Det känns alltid bra. Ikväll, dan före dan, fick jag till min glädje ett kort som hade rubriken Standing People. Träd alltså. Ett så respektfullt namn har urbefolkningen på dessa våra vänner. Här kommer ett citat ur kapitlet med samma rubrik: ” The Standing People are asking you to give of yourself. Ask yourself if you are willing to give and receive. Count the root of every blessing with gratitude. (…) Remember that we are also the root of the future…

Vägar mot framtiden

Tittar på Rapport, gläder mig åt det motstånd som finns mot kärnkraften i Japan. Kvinnor som fightas. Kvinnor som fattar. Givetvis finns det män som gör det också, men politikerna svajar. Där som på klimatmötena. Strålningen är hög runt Fukoshima, men det är ju det där med business as usual… Fast Japan ligger på en förkastningsspricka satsade de på kärnkraft. Kan det vara fantasin det är fel på när ett samhälle planeras på det sättet? Att inte kunna föreställa sig scenarier och att inte se långt? Sju generationer framåt ska man tänka, säger the Thirteen Grandmothers. Hade vi gjort det skulle det vi byggt upp sett annorlunda ut. Då hade vi inte stått där med…

Vilse i Botaniska

Amundön! Så tänkte jag när jag vaknade i morse och väntade in gryningen. Inget vindvrål på taket, inget smatter på rutorna, fjärde advent verkade lovande. Men sedan såg jag att det var nollgradigt och då blir klipporna hala därute, jag har halkat omkring där förr. Ändrade planer – Botaniska och en sväng i Änggårdsbergen fick det bli. Japp. Jag har gått vilse på många ställen. Jag har gått vilse på Styrsö, i Stockholm när jag kom ut från bion på Hötorget på fel sida, jag har irrat inne på Hvitfeldtska när det begav sig och inte hittat ut och jag är fortfarande lite osäker på butiksordningen på Kungsgatan i Alingsås. Jag har sprungit vilse på…

Träden talar

Som sagt, november målas i gråtoner, men träd är vackra så också. Älskade träd. Gunnebos ekar. Stenshuvuds avenbokar. Djupadalas granar. Gammelskogarna, äppellundarna, björksalarna. Jag blev alldeles kall när jag lyssnade på radio nyss – en algsvamp angriper Pildammsparkens bokar. De kan vara borta om några år. Först almarna, sedan askarna och kastanjerna, nu bokträden. Det är katastrof. När jag satt på norra huvudet i Stenshuvuds nationalpark förra sommaren och tittade ut över trädhavet var en fjärdedel av dem vita skelett. Askar som angripits av chalara fraxinea, askskottsjukan. I morse förklarade en forskare från Alnarp  att de sjuka träden troligen smittats genom transport av växter från andra delar av världen, där de här parasiterna finns. Och…

Till låns

”Nine nåna!” sa jag visst när jag var liten. Jag ville låna – Christine låna! Rättare, jag ville ha, men tog den softa vägen. En gång ville jag låna ett tuggummi, sägs det… Nine nåna tummeti. Gulligt. Ängsligt? Smart? Någon granskade nyligen mina armbågar och sa att de var vassa. Det är möjligt, även om det inte känts som jag använt dem så värst. Men lånat har jag gjort. Gör jag, rättare sagt – både ett torp av snällaste Tage och en bil just nu, av snällaste syrran. Har fortsatt som jag började, alltså. Äger inte mycket, eller jo, när jag flyttade för ett drygt år sen märkte jag ju att det gör jag. Hade…

Skogens magi

Jodå. nog tar det sig i lådorna! Regn faller, solen lyser, sniglar har jag bara mördat fem än så länge. Och nu har de händige grabbarna fått igång sjövattnet i slangen intill odlingarna, så förutsättningarna är goda för lite grönsaker så småningom. Annars vandrar jag mest i skogarna. Det är ju så vidunderligt där. Träden är och har alltid varit mina vänner, tröst och trygghet när det gungar. Såpass vidunderligt är det att en låt har tagit form och nedtecknats, här kommer texten: Viskade till trädet alla hemligheter som jag har Viskade min längtan att vara levande den tid som jag har kvar Andades min ängslan, min oro och min ånger, mina tvivel, mina misstag,…

Träden

Det är Skogens år i år, det har FN bestämt. Bra. Om det kan hjälpa mot skövling och groteska ”föryngringsytor” och  sojaplantager (för foder till djuren vi tänker käka upp) och nerbränning och djävulskap. Av den anledningen arrangerar Fredriksdals slott utställningen Trädets tid i sommar, så det är bara att bege sig till Helsingborg. Träden… Har alltid älskat träden. Minns den lilla spetan som vi grävde upp i Dalsland och planterade på tomten i Djupadala. Den var lika tunn som jag när jag kom dit,  12 år gammal. Men den tog sig där i myllan, precis som jag själv, pinnen växte och fick nya skott och den var min. En lönn var det. Min lönn….