Jordeliv. Kapitel 14, Vinsten

Det ska gå med vinst. Min lilla enskilda firma ska det, det står i regelverket. De globala konglomeraten lever för det, aktiebolagen ska ha utdelning, kapitalet ska växa. Vinst. Jaha. Vad nu det är. Vi har konstruerat märkliga system, där värden kan stiga och sjunka dag för dag. Plötsligt rasa. Obegripligt i sig. Men kan inte vinsten i alla fall se olika ut? Att kunna rulla på såpass att rimliga löner till dem/oss som gör jobbet kan betalas ut, att kunna förbättra det som behöver förbättras, säkra upp arbetsmiljön, se till att personalen trivs och mår bra – är inte det vinst nog? Lyckligtvis finns det ju bolagsformer, i alla fall här i landet, där…

Jordeliv. Kapitel 4, Upprustning

Nu var det alltså slutet av 10-talet. Sverige går bra. Volvo Cars går bra. Det rullar på, det är någon slags högkonjunktur. Storbankerna hade ett räntenetto på 115 miljarder och 81,9 miljarder i vinst efter skatt 2016, kunde glädja aktieägarna med guldregn – 70 miljarder till dem! Så har det sett ut de senaste åren. Samtidigt – det kan inte ha undgått någon att fattigdom, växande klyftor och avstånd och skolors förfall har ökat i städernas ytterområden, de som varit enda möjligheten för nya svenskar att bosätta sig i. Resultat: hopplöshet och en känsla av att det inte spelar någon roll vad som händer med mig eller andra. Inget att förlora. Så lätt då att…

Sommaren det hände

Så hette en låt som jag ivrigt sjöng med i, i början av 70-talet – Anna-Lena Löfgren. Jag var sådär förälskad som jag kunde bli, jag sjöng och sjöng om sommaren som ”vände upp och ned på hela min värld”. Det hjälpte inte mycket, men hjärtat behövde sången för att inte sprängas. I skrivande stund har en annan omvälvande sommar passerat, eller pågår än rättare sagt. Tidigt i morse den 9 augusti – urfolkens dag – visade termometern 19,5 grader. Igår var det över 30. Igen. Ökenvindar. Jag orkade inte bege mig till vatten, jag drog ner rullgardinen och öppnade de fönster jag har. Duschade kallt. Förskolebarnen badade i plaskdammen på Jungmansgatan, filtar utlagda på…

Det blir så lugnt

Tre tidningar damp ner på hallmattan idag, denna fredag i vitsippstider. ETC, som jag prenumererat på ett tag, och som Maria-Pia Boëthius krönika gör läsvärd varje gång, och sen två stycken från andra sidan Nordsjön, nämligen Permaculture och Transition Free Press. Aahh. Härligt. Den sistnämnda har jag fått på köpet och drivs tydligen av transition-rörelsen i Storbritannien. Omställning kallas det i Sverige och börjar skjuta fart här också. Jag har skrivit lite om det i min bok Om kärleken till livet på en vidunderlig planet. Transitionrörelsen passar där, i den kärleken – den vill väl, vill oss, vill nya vägar, vill en hållbar framtid. Jag börjar läsa och det blir så lugnt i mig. Så…