Solitude

Lyssnade just på Stil i P1. Lyssnar inte alltid på Stil i P1, allt dess innehåll faller mig icke på läppen, men den här veckan handlade det om singellivet. Och det är ju intressant, inte minst för en som levt det i över 20 år. Innan dess 25 år av parrelationer, den sista och längsta abrupt och eländigt avbruten i maj -96 när döden utan förvarning gjorde entré. Snart har jag alltså levt lika länge på egen hand som tillsammans med en partner. Det kunde jag väl aldrig tro skulle hända. Eller skulle vara möjligt att klara. Men det har jag bevisligen gjort. Längtat ibland, i olika perioder, efter något annat, längtat tillbaks, dagdrömt, nattdrömt,…

Diktkroki

Igår hade vi textfeedbackgrupp här i lyan. Deltagarna läste för varann i kök och vardagsrum, rösterna blandades, kommentarerna var kloka och jag log nöjt. Det kändes varmt och gott och viktigt. Innan vi skildes åt fick de varsin sommarbok med några rader Tranströmer i, alla behöver några rader Tranströmer. Resten av arken var vita och när vi ses igen i augusti hoppas jag att sidorna är fyllda med ord rätt ur hjärtat och stunden. Kanske ”diktkroki”, som jag själv praktiserar i perioder. Ska ta upp det igen, det är förlösande. Jag hittade en sån där skiss, skriven en tidig morgon för precis ett år sedan: Varje soluppgång som väcker oss och lyfter oss ur sängar,…

Miraklet

Ingen varg idag. Solen kom, den var oväntad, men inte lika oväntad som vargen förra lördagen. Kvart över åtta på en av gångvägarna ner mot Slottskogens inre stod han där. Och jag kom springande i min vita mössa och dubbla trikåer. Och tvärstannade. Kanske trettio meter ifrån. Våra blickar möttes. Två jordevarelser möttes en lördagsmorgon i slutet på januari. Luften var kall, snön som ett tunt puder. Den ena varelsen stod kvar, den andra vek undan, vände och sprang tillbaks en bit och sedan ner i parken längs den andra gångvägen. Förstulet kikande över axeln om han skulle komma efter. Eller hon. Men nej. Den vackra stod stilla och begrundade landshövdingehusen. Sedan vände hen visst…

Höstdagjämning

Så var vi där. Hela världen är där, dag och natt lika långa. Precis som i slutet av mars, men oj, vilken annan klang vårdagjämning har. Då väntar vitsippstider och skimmergrönska och fågelsång, nu är det annat. Trädvalven över stigen där jag springer på morgnarna är inte bara gröna nu, de skiftar och flammar. Snart har bladen gjort sitt för i år, eller nej, de ska multna och bli mull också, det är en viktig del av cirkeln. Men träden samlar sig, de rustar sig, de håller sin energi inom sig nu för att klara mörker och kyla. Lite som vi. Fram med vantarna och kängorna igen. Lusten blir annorlunda, nu vill jag, lite schablonmässigt…

Ny tillvaro

Första dagen på resten av mitt liv  – sliten fras, men den känns rätt idag. Närmast bakom mig har jag en fantastisk kursvecka på Hellidens folkhögskola – skrivande och qi gong – ledd av de goda och kunniga Elisabet Norin och Margareta Svantesson. Den ledde förstås också till fina möten med nya människor, man kommer varann nära i skrivandet. Och i stillheten under qi gongen. Känns gott att ha de där dagarna att vila mot nu, när en tid väntar, då jag styr mina dagar mera själv. Den 6 december arrangerar vi konferensen Att skapa en skapande skola i Uddevalla och det ska bli mycket spännande att arbeta med den. Men en del annat blir…

Upphittade ord

Mellan bladen i en av mina miljoner anteckningsböcker hittade jag ett löst ark med något som liknar en dikt, skriven med en orange krita. Det var min handstil. Tror den kommer från en skrivarhelg, inspirerad av en bild. Har just sett Babel i SVT Play, det handlade mycket om sanning i reportage och litteratur. Om hur en ung tysk författarinna först höjdes till skyarna för sin roman, sedan sablades ner för att hon hämtat en del från andras bloggar. Kanske lite väl fräckt tilltag, men visst lånar vi av varann, vi bygger på det vi läst och hört, vi bygger vidare, kanske bräckligare, de flesta av oss, men vidare. Jag tror inte jag har snott…

Hantverk och gärdsmygar

”Att skriva är magi, precis som annan kreativ verksamhet är det själva livets källa. Vattnet är gratis. Så drick. Drick dig otörstig.” Hear, hear. Det är Stephen King som talar, i sin bok Att skriva – en hantverkares memoarer. Jag håller med och jag har sugit åt mig en hel del fina tips. Han skriver rakt på, nästan burdust, med en stor kärlek till berättandet. Många goda råd, inte minst kring bearbetning av texter. Roligt är det också, jag gapskrattar emellanåt i min ensamhet i soffan. Har noterat visdomsorden i min parisiska anteckningsbok. Jag har varit ute och kanat i Slottskogen idag, mellan kapitlen, och insett att det får fanimig bli ett broddinköp. Risken är…

Pang på bloggen

Såhär tänkte jag mig. Att bloggeriet kommer direkt när man öppnar sidan. Är det bra? Det skall justeras lite och fixas, men jag tror vi kör på det. Har just vinkat adjö till mina ”elever” i skrivarcirkeln, ljus dröjer kvar efter skrivande, dans, samtal, skratt. Och Kerstins äppelpaj. Goda stunder. Levande liv. Nu ger vi oss på en ny vecka, så får vi se hur den kan bli.

Skrivarhöst

Nu så, nu är vi igång med skrivarcirkeln igen. Det känns bra. Det passar årstiden, lönnen utanför fönstret skiftar redan i rött, så som bara lönnar kan och med lite stearinljus, te och bröddoft från ugnen går det att komma i stämning. Det klagades på ringrostighet, att det kändes ovant, men när vi väl startade så flöt pennorna iväg över skrivboksidorna som de aldrig gjort annat. Och det blir de mest fascinerande historier, tio minuter, bara att hoppa och bilder kommer, minnen, fantasier, drömmar. Det inre kikar fram och det är vackert när det får göra det och tas varsamt emot. Vi satt och spelade igår kväll också, Maria B (som är här på besök)…