Till låns

”Nine nåna!” sa jag visst när jag var liten. Jag ville låna – Christine låna! Rättare, jag ville ha, men tog den softa vägen. En gång ville jag låna ett tuggummi, sägs det… Nine nåna tummeti. Gulligt. Ängsligt? Smart? Någon granskade nyligen mina armbågar och sa att de var vassa. Det är möjligt, även om det inte känts som jag använt dem så värst. Men lånat har jag gjort. Gör jag, rättare sagt – både ett torp av snällaste Tage och en bil just nu, av snällaste syrran. Har fortsatt som jag började, alltså. Äger inte mycket, eller jo, när jag flyttade för ett drygt år sen märkte jag ju att det gör jag. Hade…

Bruka och vårda

Skogens magi igen då. Riktig trollskog längs vägen mot Nordsjön (jo, den heter så), vandrade dit igår, satt där i en solstrimma på en mossklädd sten och mediterade medan myggen tog för sig. Dessförinnan hade jag läst en bra artikel om  skogsbruket i detta land i senaste numret av Ordfront. Thomas Tidholm hade skrivit, med rubrik ”Skogen är åt skogen”. Rekommenderas. Skog är så mycket mer än det skogsbolagen anser den vara. Slutet av vägen fram till Nordsjön är helt massakrerad av skogsmaskiner som skapat ännu ett kalhygge. Pliktskyldigast lämnas en och annan frötall och högstubbe, resten är katastrofområde. När kommer vi att skaka på huvudet åt det här sättet att ”sköta” skog, så som…

Skogens magi

Jodå. nog tar det sig i lådorna! Regn faller, solen lyser, sniglar har jag bara mördat fem än så länge. Och nu har de händige grabbarna fått igång sjövattnet i slangen intill odlingarna, så förutsättningarna är goda för lite grönsaker så småningom. Annars vandrar jag mest i skogarna. Det är ju så vidunderligt där. Träden är och har alltid varit mina vänner, tröst och trygghet när det gungar. Såpass vidunderligt är det att en låt har tagit form och nedtecknats, här kommer texten: Viskade till trädet alla hemligheter som jag har Viskade min längtan att vara levande den tid som jag har kvar Andades min ängslan, min oro och min ånger, mina tvivel, mina misstag,…