Sommaren det hände

Så hette en låt som jag ivrigt sjöng med i, i början av 70-talet – Anna-Lena Löfgren. Jag var sådär förälskad som jag kunde bli, jag sjöng och sjöng om sommaren som ”vände upp och ned på hela min värld”. Det hjälpte inte mycket, men hjärtat behövde sången för att inte sprängas. I skrivande stund har en annan omvälvande sommar passerat, eller pågår än rättare sagt. Tidigt i morse den 9 augusti – urfolkens dag – visade termometern 19,5 grader. Igår var det över 30. Igen. Ökenvindar. Jag orkade inte bege mig till vatten, jag drog ner rullgardinen och öppnade de fönster jag har. Duschade kallt. Förskolebarnen badade i plaskdammen på Jungmansgatan, filtar utlagda på…

Lugn av naturen

Så heter den fina fina boken som Åsa och Mats Ottosson skrivit och som jag till alla lycka hittade på Linnéstadens nyöppnade bibbla på Första Långgatan idag. Det är så klokt och så lustfyllt formulerat alltihop. Som det här: ”Utan gläntor och mellanrum i livet står man till slut där och känner sig både proppmätt och tom; vilsegången på ett sätt som ingen gps-funktion i världen kan lösa.” Skogen. Vilan där. Skriver de om, och om all forskning som visar hur väl vi mår av naturen. Ingen överraskning direkt, vi är ju del av den, vi bär grönska och sten och vatten i våra celler. Jag har vetat det jämt, älskat det hela mitt långa…

WoW!

Tack. Tack Emmylou, tack Patti. Tack Savages, tack Sun Kil Moon, tack Father John Misty. Tack Angelique Kidjo och Hanne la Havas. Tack alla som spelade, som jobbade och slet. Tack för all vegetarisk mat!! Tack vädret. Och tack fina trädet som skyddade oss mot skurarna. Way Out West är slut för i år. En tystnad som nästan gick att ta på låg över Slottskogen och Masthuggsberget i förmiddags. Skönt. Jag längtade tystnaden efter tre dagars och kvällars oupphörliga ljudvågor ur olika källor. Ingen elitfestivalare, denna tanten. Efter sådär sex timmar börjar jag svikta, så det blev inga sena akter för mig, fast jag egentligen hade velat uppleva några av dem. Och definitivt inget Stay…

Vilse i Botaniska

Amundön! Så tänkte jag när jag vaknade i morse och väntade in gryningen. Inget vindvrål på taket, inget smatter på rutorna, fjärde advent verkade lovande. Men sedan såg jag att det var nollgradigt och då blir klipporna hala därute, jag har halkat omkring där förr. Ändrade planer – Botaniska och en sväng i Änggårdsbergen fick det bli. Japp. Jag har gått vilse på många ställen. Jag har gått vilse på Styrsö, i Stockholm när jag kom ut från bion på Hötorget på fel sida, jag har irrat inne på Hvitfeldtska när det begav sig och inte hittat ut och jag är fortfarande lite osäker på butiksordningen på Kungsgatan i Alingsås. Jag har sprungit vilse på…

Träden talar

Som sagt, november målas i gråtoner, men träd är vackra så också. Älskade träd. Gunnebos ekar. Stenshuvuds avenbokar. Djupadalas granar. Gammelskogarna, äppellundarna, björksalarna. Jag blev alldeles kall när jag lyssnade på radio nyss – en algsvamp angriper Pildammsparkens bokar. De kan vara borta om några år. Först almarna, sedan askarna och kastanjerna, nu bokträden. Det är katastrof. När jag satt på norra huvudet i Stenshuvuds nationalpark förra sommaren och tittade ut över trädhavet var en fjärdedel av dem vita skelett. Askar som angripits av chalara fraxinea, askskottsjukan. I morse förklarade en forskare från Alnarp  att de sjuka träden troligen smittats genom transport av växter från andra delar av världen, där de här parasiterna finns. Och…

Paradissommar

Det här är en sommar av smultron och vilda körsbär. Av stilla kontemplation och utflykter i regionen. Av marmeladkok i regn och stövelvandringar till grönsakslandet när jag ska hämta sallad till middagen. Av dessa vidunderliga skogsvandringar och emellanåt små påsar med kantareller i näven när jag vänder hemåt. Av dagar på Kinnekulle, så vackert det är där då! Märtas rara torp som vi fick låna (fasen vad jag lånar – som sagt), elfritt, med paradisiska omgivningar. Och häromdagen en rejäl ridtur i Äspered, ojojoj. Korken kallas han, den värmländske islandshästen som jag fick låna av Marie på Bosenlöws fina ridställe. Vad gör väl träningsvärk och små sår i rumpan när jag fick galoppera uppför grusvägar,…

Till låns

”Nine nåna!” sa jag visst när jag var liten. Jag ville låna – Christine låna! Rättare, jag ville ha, men tog den softa vägen. En gång ville jag låna ett tuggummi, sägs det… Nine nåna tummeti. Gulligt. Ängsligt? Smart? Någon granskade nyligen mina armbågar och sa att de var vassa. Det är möjligt, även om det inte känts som jag använt dem så värst. Men lånat har jag gjort. Gör jag, rättare sagt – både ett torp av snällaste Tage och en bil just nu, av snällaste syrran. Har fortsatt som jag började, alltså. Äger inte mycket, eller jo, när jag flyttade för ett drygt år sen märkte jag ju att det gör jag. Hade…

Bruka och vårda

Skogens magi igen då. Riktig trollskog längs vägen mot Nordsjön (jo, den heter så), vandrade dit igår, satt där i en solstrimma på en mossklädd sten och mediterade medan myggen tog för sig. Dessförinnan hade jag läst en bra artikel om  skogsbruket i detta land i senaste numret av Ordfront. Thomas Tidholm hade skrivit, med rubrik ”Skogen är åt skogen”. Rekommenderas. Skog är så mycket mer än det skogsbolagen anser den vara. Slutet av vägen fram till Nordsjön är helt massakrerad av skogsmaskiner som skapat ännu ett kalhygge. Pliktskyldigast lämnas en och annan frötall och högstubbe, resten är katastrofområde. När kommer vi att skaka på huvudet åt det här sättet att ”sköta” skog, så som…

Skogens magi

Jodå. nog tar det sig i lådorna! Regn faller, solen lyser, sniglar har jag bara mördat fem än så länge. Och nu har de händige grabbarna fått igång sjövattnet i slangen intill odlingarna, så förutsättningarna är goda för lite grönsaker så småningom. Annars vandrar jag mest i skogarna. Det är ju så vidunderligt där. Träden är och har alltid varit mina vänner, tröst och trygghet när det gungar. Såpass vidunderligt är det att en låt har tagit form och nedtecknats, här kommer texten: Viskade till trädet alla hemligheter som jag har Viskade min längtan att vara levande den tid som jag har kvar Andades min ängslan, min oro och min ånger, mina tvivel, mina misstag,…