Tio år sedan Fukushima

Livet är fullt av speciella datum. Lyckliga – barnen som föddes, barnbarnen som kom och förvandlade världen. Kärleksmöten, bröllop, resor. Fruktansvärt sorgliga – många står nu inför årsdagar av fäder och mödrar och vänner som inte klarade covidpandemin. Själv har jag ett lonesome jubilee framför mig i vår – det har gått 25 år sedan min allrakäraste dog. Var och en av oss har dessa dagar ingraverade i våra hjärtan. Och så finns det datum av fasa som angår oss alla. Kollektiva trauman som vänt allt upp och ner. I år har vi till exempel 28 februari, 35 år sedan Palmeattentatet. 26 april, 35 år sedan härdsmältan och explosionerna i Tjernobyl. 22 juli, tio år…

Jordeliv. Kapitel 26, Rättvis fördelning

Långt tillbaka, långt innan jag fattat att Jordens atmosfär höll på att värmas upp, gick jag och fnulade över hur mycket resurser jag egentligen skulle kunna använda om de skulle räcka laget runt och naturen skulle må väl. För även om vi inte skulle stå inför en klimatkatastrof så finns och fanns det hot mot miljön – förgiftning, försaltning av marker, utsläpp, plastskräp, havsförsurning, förödda jordar, utrotning av djur och växter, rubbade ekosystem . Med mera. Så jag funderade över min plats, hur stor den skulle få vara för att det skulle bli balans och rättvisa. Det gladde mig mycket när fler började tänka så och det blev möjligt att testa det fotavtryck vi gör….

Jordeliv. Kapitel 25, Tacksamhet

Cirkulär ekonomi börjar det talas om nu. Det vi använder ska vi fortsätta använda, omvandlat eller återbrukat och inte så mycket nytt material ska in. Det är bra. Det är nödvändigt. Permakulturen bygger också på det. Cirklar är organiska, liksom spiraler. I sin bok Aktivt hopp skriver Joanna Macy och Chris Johnstone om ”the spiral of the Work That Reconnects” – en metod för empowerment, en källa till styrka och nya insikter. Den har fyra stationer; att utgå från tacksamhet, hedra vår smärta för världen, att se med nya ögon och att gå vidare. Starten är alltså tacksamhet. Att känna det är inte alltid lätt, inte ens här i vår skyddade och priviligierade del av…

Jordeliv. Kapitel 24, Ogräs och små ynka blommor

När våren drar in sticker mjuka gröna spjut upp ur upptinad mylla. Vi ler. Livet återvänder. Till och med kirskålen är välkommen i början av april. Den är ändå väldigt fin! Små gröna blad på korta stjälkar gror och gör vår. Harmlös i detta stadium. Till och med ätbar. Ett par veckor senare är den lika kavat som alltid och har fyllt halva rabatten. Rötterna går djupt och vindlar brett, det går inte att komma åt dem med rensspaden. Alla som haft trädgård vet. En gång testade vi att lägga en fem centimeter lång vit kirskålsrot på en sten och jajamensan, efter några dagar sköt den gröna skott, inga problem. Mycken svett har droppat över…

Jordeliv. Kapitel 23, Att komma närmare

Eva Sanner har beskrivit det så fint i sin bok Naturens hemlighet, det där med anknytning. För små barn är anknytning nödvändig. Får vi inte det behovet tillfredsställt som bebisar har det stor inverkan på våra liv. I boken beskriver Eva Sanner också vikten av anknytning till naturen. Till en plats, som vi återkommer till och lär känna under olika årstider, som vi ger tid, kanske bara sitter vid, kanske sover på. Jag tror starkt på det. Att lära känna någon varelse eller någon del av naturen på djupet öppnar hjärtat. Det gör det lättare att ta ansvar och att försvara mot angrepp. Själv har jag sedan barnsben känt stor samhörighet med skog och mark…

Jordeliv. Kapitel 5, Systemfel

Låtom oss nu ta bladet från munnen – vilka våldför sig mest på människor och natur? Förbrukar mest resurser, av våra gemensamma? Det är 100 företag som står för 70 procent av klimatutsläppen. Några försvinnande få män äger mer än vad 3,4 miljarder, det vill säga halva Jordens befolkning, gör. Och, som jag frågat tidigare, varför måste några belönas så till den milda grad för sitt jobb, och dessutom sväva iväg under en mångmiljonfallskärm om de misslyckas? Varför är ”rikedom” idealet överhuvudtaget? Målet? Jorden tål inte rikedom av det slaget. Det borde vara de rika segregerade förorterna och innerstadskärnorna som kallas problemområden. Det borde vara skatteflyktingarna som ses som det verkliga bekymret för nationen, inte…

Jordeliv, kapitel 2: Livet

Det var någon som uttryckte sin religiositet såhär: Livet är Gud. Det är livet som är Gud. Enkelt, va? Det klack i alla fall till i mig, Sant-lampan började lysa. Jag har själv tänkt och känt ungefär det, men inte sammanfattat det så klart. Jag har tänkt den goda kraften. När jag cyklade från jobbet på träningsskolan i Alingsås genom bokskogen vid Nolhaga berg tänkte jag så. Den goda kraften som skapat bokskogar, som kyrksalar. Den goda kraften som ville liv och som vi bär i oss. Vi vill ju liv. Inte bara att vi, som alla andra varelser här, vill fortplanta oss – vi vill vårda det. Vi mår bra när vi vårdar det….

Så mycket att älska

Min allvetande mobiltelefon visar att jag gått 9,7 km idag och tagit mig upp 93 våningar. 93! Det är som Empire State Building nästan! Och ändå har jag bara gått runt Stora Delsjön. Gick där med termosen i ryggan och lät vårvintersolen blända mig och tankarna vandra som de ville. I början kretsade de mycket kring allt det där jag skriver dessa välsignade dagar när jag hinner och får, men sedan blev jag mer närvarande i skogen. Började se. Mossan som lyste, granjättarna, den gropiga isen som smälte i blidvädret. Jättekasten. Blåbärsriset. Knopparna som är som scouter, alltid redo. Snart är det dags för dem igen. Jag gick spången över stormyren i bruset från väg…

Vandra vackert

En har gått och blitt pensionär. Så fort jag kunde började jag ta ut pension, en futtig men ändå. ”Bäst en går här och velar är en dö”, sa den kloke farbror Åke, och jag tänkte att innan det är dags för det vill jag leva mina dagar så fullt och helt jag kan. Fast det har varit en organisk övergång – nedtrappning av arbetstid från 2008, lite berg- och dalbana i procenttal och de senaste två åren uppdrag och vikariat på deltid. Känns bra. Passar en rastlös mångsysslare. Och herregud så mycket det finns att göra utöver lönearbetet – vill ju gärna lämna nån slags positivt fotavtryck här innan jag drar, inte bara det…

Sånger från Jorden

Boken med det vackra namnet och det inte mindre vackra innehållet finns nu att ladda ner som pdf. Mycket fiffigt, gör det! Den är fylld med klokskap och tankar kring den inre omställning som behövs för att vi ska fixa att omforma vår yttre verklighet till en värld som går att leva i, länge. Henrik Hallgren, Pella Thiel, Sara Granér och KG Hammar är några av författarna. Själv bidrar jag med ett par dikter, där en börjar såhär: Att odla i sprickorna Inte vänta Inte vänta på den svarta jorden i den drömda trädgården Vid det drömda havet Nä. Utan just nu. Odla, läs, lär, gör, gör om, tänk om, våga. ”Vi är på den…