Vandra vackert

En har gått och blitt pensionär. Så fort jag kunde började jag ta ut pension, en futtig men ändå. ”Bäst en går här och velar är en dö”, sa den kloke farbror Åke, och jag tänkte att innan det är dags för det vill jag leva mina dagar så fullt och helt jag kan. Fast det har varit en organisk övergång – nedtrappning av arbetstid från 2008, lite berg- och dalbana i procenttal och de senaste två åren uppdrag och vikariat på deltid. Känns bra. Passar en rastlös mångsysslare. Och herregud så mycket det finns att göra utöver lönearbetet – vill ju gärna lämna nån slags positivt fotavtryck här innan jag drar, inte bara det…

Sånger från Jorden

Boken med det vackra namnet och det inte mindre vackra innehållet finns nu att ladda ner som pdf. Mycket fiffigt, gör det! Den är fylld med klokskap och tankar kring den inre omställning som behövs för att vi ska fixa att omforma vår yttre verklighet till en värld som går att leva i, länge. Henrik Hallgren, Pella Thiel, Sara Granér och KG Hammar är några av författarna. Själv bidrar jag med ett par dikter, där en börjar såhär: Att odla i sprickorna Inte vänta Inte vänta på den svarta jorden i den drömda trädgården Vid det drömda havet Nä. Utan just nu. Odla, läs, lär, gör, gör om, tänk om, våga. ”Vi är på den…

Sjung för livet

Så. 8 mars. 2017. Brutalmännen och -regimerna trampar på. I ett ovalt kontor i ett stort vitt hus sitter en av dem, en som med hjälp av alternativa fakta fått det antal röster han behövde. Say no more, han ska inte ta upp mer av den här dagen än nödvändigt. Jag har givetvis missat att sticka en pussy hat. Jag är inte så bra på att sticka, mer än trekantiga sjalar med stickor nr 15 (trumpinnar). Men jag kommer att bära den jag borde ha tillverkat, ikväll, i hjärtat, på scenen, tillsammans med Myrorna-jackan med rosa ärmar som jag fann igår. Och jag ska sjunga ur detta hjärta, sånger som kvinnor skrivit och/eller fått att…

Vandringen fortsätter

Jag minns min första lön. Tänker då inte på de 15 kronor jag tjänade per förmiddag på landet första sommarn jag jobbade som barnvakt (jag var nästan 15 år, då skulle en jobba, tyckte föräldrarna), utan på det där gulvita lönekuvertet jag fick på ADA sommaren därpå. Där pappa hade fått in mig, på lönekontoret. Jag stod mest och kopierade restorder. Lyssnade på och skrattade åt de vasst roliga damerna där – Daisy. Hon var kul. Och den där lönen! Rikare har jag väl aldrig varit! Det skramlade så fint i kuvertet och sedlar fanns där också, jag for omedelbart till stan och köpte en tröja. Det var 1971. Beatles hade just splittrats. Jag är jättegammal….

Det som förlöser

#Vi dansade. Vi dansade ut det gamla och in det nya och golvet var fullt av trampande fötter och svängande armar och rummet fyllt av musik som fick igång oss. Vi svettades och log och goda hormoner rusade tyst, förlösta, runt i kroppen. Som ju är gjord för sånt. #Vi satt på golvet i vardagsrummet, Simon, Signe och jag. Signe ville musik, hon spelade ägg och jag lyfte den gamle mr Mossman från sitt stativ och tänkte börja lira Lille katt eller så. Nej, inte barnvisor, sa Simon, kör En midsommarnattsdröm! Och så instruerade han mig – G, am, C – och sjöng. Signe strålade. Sen, eftersom fingrarna hade lagt sig i ett D-dursackord, fick…

Julafton

Har vilat under nytvättat rödrutigt lakan inatt, julbadad Vinden har tagit paus Min lilla gran lyser Sista luckan öppnad, det var Josef och Maria och krubban. Barnet. Stjärnan.   Unga människor vaknar nu, på hvb-hem och förläggningar Noterar att inga bomber fallit, att ingen bränt ner huset Men längtar nog hem, undrar, minns – vad vet jag? De följde sin stjärna, som alla som vandrat, som mina förfäder en gång   Jag, tursam innehavare av svensk id-handling Vaknar i min rutiga säng, i julefrid med alla mina saker runt mig Med barn, barnbarn, syster, vänner därute i den milda morgonen Med någon tid kvar här Vaknar jag. Och det är julafton 2015.

Månen

  Nästan full lyser den över oss ikväll också. Över galan i Globen. Över människorna, alla människorna som reser av rädsla och tvång och långtan efter trygghet för sig och sina barn. Som är barn som kommer själva. Lyser över dem som är kvar. Nu tar sig empatin fram i alla fall. Den förlöstes plötsligt, stort. Vi är sådana, känslosamma, ologiska, gruppvarelser – går några före kommer andra efter. Gör. Gör. Spelar, sjunger, samlar, ger, skriver, tar emot dem som kommer, ser, handlar, ger. Och får tillbaks, för så funkar det. Det vackra i oss gror stolt. Själv har jag bara sms:at stålars än så länge. Ska öka. Alla behövs. Även ni som kommer, givetvis….

Summer Sale på musik och böcker!

Nu vill jag gärna skicka fina paket till dig! Under sommaren halverar jag priset på skivor och böcker, så passa på. Beställer du flera grejer bjuder jag på frakten.  Dessa dagar finns tid att lyssna och läsa, tänker jag. Och vill du göra det, med texthäften och allt, så varsågod och beställ! Dra av 50% på priserna som står här på hemsidan, det är vad som gäller fram till 15 augusti. En vidunderlig sommar önskar jag dig.

Aprilljus

Tekniken har strulat. Det är därför det har varit så tyst här på sidan. Januari, liksom… Nu har bästa Oscar löst det. Tack. Och tack alla flygare som är tillbaka hos oss i norr, tack lärkan över Hallands fält idag, tack bofinken som kompar ihop med joggingmusiken i öronen på morgnarna, tack koltrasten som fyller skymningarna och gryningarna med allt det som våren är; jubel och vemod. Snart kommer den prydligaste av dem alla; sädesärlan. Kviddevitt säger den och guppflyger tills den tycker den hittat en bra landningsplats och så vippar den långa stjärten så fint när den tar mark. Glädjeämnena är oändligt många nu. Och vad mera är – jag ser och känner dem!…

Darlings

Tre. Tre darlings kommer här: Nummer 1: Olle, som fyller ett år imorgon och som nu sitter (eller sover eller tvingar sina föräldrar att gå omkring dubbelvikta) på tåget genom stormen hemåt mot Gbg C. Nummer 2: Ett vykort jag hittade i en låda när jag letade efter bilder från en minnesvärd vandring på Österlen 1999, på vars baksida jag skrivit in ett absolut favoritcitat. Det kommer ifrån boken De kanske lämpade av Peter Hoeg. Här är det: Vi satt där och jag visste att det var så det kändes att ha kommit in på riktigt. Man sitter tätt intill en annan människa och blir förstådd, allt blir förstått och ingenting blir bedömt och man…