Jordeliv. Kapitel 9, Den heliga vreden

Den är en särskild sort, den heliga. Så känns det. Kanske att fler än de rena aggressionshormonerna drar på, kanske att den bottnar i sorgedjupen. Kanske att den stampar av i en visshet, inbyggd i själva ”livets längtan efter sig självt” (citat från Bengt Jacobsson och hans bok med samma namn). I det liv som kan kallas Gud. Jag upplever att somligt är fast som de tätaste stenar. Okuvligt som de stora trädens rötter. Säkert som att vår planet cirkulerar runt sig själv och sin stjärna genom årmiljarderna. Sanningar, helt enkelt. Inte bara baserade i den vetenskap som kloka, vetgiriga forskare arbetat fram och vidare. Evidensbaserad, double blind-studerad, utan ett steg till. Som att vi…

Jordeliv. Kapitel 3, Värnplikt

Det är bra, tror jag, med värnplikt. Men värna kan en ju göra utan vapen; värna naturen, värna klimatet, värna varann, värna barnen, värna vår beredskap inför stormar och katastrofer. Värna baskunskaperna; göra upp eld, släcka eld, lära sig klara oss i olika situationer, veta vad som går att äta och inte, grundläggande sjukvård. Bli planetskötare. Människovårdare. Vapentjänst kan möjligen vara en del av detta, för dem som vill, och om vi verkligen ska ha den typen av försvar, men grunden ska vara att värna utan automatkarbiner och Carl Gustaf-rör. Sex månader för alla efter gymnasiet. Gick det att knöka in nästan alla grabbar i ett sådant system i massor av år, så nog borde…