Jordeliv. Kapitel 27, Förändring

Det fanns en tid i början på 1990-talet då jag skrev krönikor i Alingsås-Kuriren, där jag tidigare varit anställd. Det handlade om tågluffande, om röran hemma när en lever med barn, om livet i stort, om musiken och om annat som jag nu glömt bort. Det jag minns är att den sista krönikan tog sin utgångspunkt i frysdiskarna på dåvarande Sparköp. Meter efter meter med pommes frites-påsar, industrilagade gratänger, kycklingklubbor, pizzor med skinka och grönsaker som inte var i närheten av ekologiskt odlade. På övriga hyllor fanns inte heller något KRAV-märkt att tala om. Var det här vad vi skulle servera våra barn? Verkligen? Jag fick spader och skrev om det och om hur det…

Jordeliv. Kapitel 26, Rättvis fördelning

Långt tillbaka, långt innan jag fattat att Jordens atmosfär höll på att värmas upp, gick jag och fnulade över hur mycket resurser jag egentligen skulle kunna använda om de skulle räcka laget runt och naturen skulle må väl. För även om vi inte skulle stå inför en klimatkatastrof så finns och fanns det hot mot miljön – förgiftning, försaltning av marker, utsläpp, plastskräp, havsförsurning, förödda jordar, utrotning av djur och växter, rubbade ekosystem . Med mera. Så jag funderade över min plats, hur stor den skulle få vara för att det skulle bli balans och rättvisa. Det gladde mig mycket när fler började tänka så och det blev möjligt att testa det fotavtryck vi gör….

Jordeliv. Kapitel 23, Att komma närmare

Eva Sanner har beskrivit det så fint i sin bok Naturens hemlighet, det där med anknytning. För små barn är anknytning nödvändig. Får vi inte det behovet tillfredsställt som bebisar har det stor inverkan på våra liv. I boken beskriver Eva Sanner också vikten av anknytning till naturen. Till en plats, som vi återkommer till och lär känna under olika årstider, som vi ger tid, kanske bara sitter vid, kanske sover på. Jag tror starkt på det. Att lära känna någon varelse eller någon del av naturen på djupet öppnar hjärtat. Det gör det lättare att ta ansvar och att försvara mot angrepp. Själv har jag sedan barnsben känt stor samhörighet med skog och mark…

Jordeliv. Kapitel 18, Dinosaurierna som blev fåglar

För ett par hundra miljoner år sedan var planeten Jorden väldigt annorlunda mot nu. Kontinenterna som suttit ihop i Pangaea, började glida isär. Flora och fauna var helt andra och de varelser som märktes mest och tog störst plats var dinosaurierna. De fanns här på Jorden i 160 miljoner år och är enligt Wikipedia den mest framgångsrika djurgrupp som någonsin levt på land. För drygt 65 miljoner år sedan, i slutet av perioden Krita, dog de ut, tillsammans med en stor del av det övriga djurlivet, i det som verkar varit en stjärnsmäll av enorma dimensioner – en jättelik asteroid slog ner. Styrkan i nedslaget motsvarade sju miljarder Hiroshimabomber – adjö Tyrannosaurus & co! Men….

Jordeliv. Kapitel 17, Drömmen om gitarrer på ryggar

Enligt uppgift har den gamle socialdemokratiske profilen Ernst Wigforss yttrat följande: Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – ja, vad ni vill. Frihet! Hear, hear. Hoppas att han verkligen sa det. Synd bara, i så fall, att hans efterträdare i partiet tycks ha tappat det perspektivet helt. Här pratas bara om rätten till heltid, om jobbskapande åtgärder, om arbetet som självändamål, vad vi än gör. Vilka onödigheter som än produceras. Rätten till heltid, jättebra princip. Kvinnor i låglöneyrken, de som gör det allra viktigaste jobben, ska ha en rimlig lön. Men en heltid ska…

Jordeliv. Kapitel 15, En och en

Så heter en låt av gruppen FJK. En alldeles underbar låt. Vi går en och en Valet ligger i din egen hand Vi går en och en Du kan kapa alla gamla band Visst gör vi. Avskilda kroppar vandrar längs trottoarer och stigar. Sitter inte ihop med någon eller något, hur mycket vi än ankrar upp med vigselringar och blodsband. Individer. Jag har levt mitt eget liv, utan partner i över tjugo år nu, till exempel. Men när han slets ur min famn den där majdagen, han som var min kärlek, då var det som sårigt på halva kroppen länge, länge. Och hjärtat var en trasig klump som mot alla odds pickade vidare. Vi hade…

Jordeliv. Kapitel 11, Verkligheten

Jag bor bra. Fram tills att bena strejkar och vägrar de trappsteg jag har för att komma upp i lägenheten, känner jag – oftast – att här vill jag bo. Häruppe på berget i Masthugget, i en tvåa med utsikt, i ett gammalt landshövdingehus. Fortfarande med en hyra jag kan klara, på en blommande gård. Jag har haft en sagolik tur som fått den möjligheten. Slottsskogen intill. Inte mycket mer att önska om en bor i en storstad. Men. Emellanåt slås jag av det där med det verkliga. Den miljö jag befinner mig i nere i stan – är det verkligheten, detta? Alla dessa hus, dessa fordon som far och låter i en aldrig sinande…

Jordeliv. Kapitel 8, Helhet

Helhet. Det var ordet som kom upp på min första Rosenterapi-session på åttiotalet, jag nämnde det i min bok Om kärleken till livet på en vidunderlig planet. Det var en stark upplevelse, den kändes så rätt igenom sann och genuin. Jag har funderat vidare på vad det stod för då och vad det står för nu. Jädrigt nöjd med mig själv vandrade jag häromdagen hemåt från Trivsamt-gymmet nere på hörnet. Jag fick för mig att börja där när Slottskogens vägar var isiga och vintermörkret låg tätt, inte kul att springa då och det kanske kan vara bra att stärka överkropp också. Tänkte jag, den gamla gymnasten och sjukgymnasten. Trots motstånd, trots tidigare tappade sugar och…

Jordeliv. Kapitel 6, Återvändsgränderna

Sorry, det gick inte. Åter står vi med näsan tryckt mot tegelmuren som avslutar återvändsgränden. Den här gången gäller det flyget. Det underbara. Det som snabbare än en blinkning tar oss till sol och sommar och vin vid havet och shopping i London och äventyr. Ett smörgåsbord som vi kan ta för oss av, för billig penning. Tidigare har det gällt havets oändliga förmåga, som vi trodde, att sluka allt vi släpper ut i det utan att påverkas. En droppe i havet. Det märks inte. En droppe till. Skit samma. Alla floderna som öste (och öser) ut rester från batterifabriker och pappersbruk, gödsel och bekämpningsmedel, droppar i havet bara. En plastpåse hit eller dit. Ett…

Nu startar Jordeliv

Jag har skrivit en bok, en slags uppföljare till den som kom 2010, Om kärleken till livet på en vidunderlig planet (Instant Book). Den här kallar jag Jordeliv – om helig vrede och varsamma visioner. Skrivandet av den startade för ett par år sedan och jag noterar med både tacksamhet och skräck hur mycket som har hänt sedan dess. Har fått uppdatera en hel del på senare tid. Så småningom kommer jag att lägga boken som en pdf  här på hemsidan, men tänker först presentera ett kapitel åt gången i bloggen, minst ett i veckan blir det. Glad sommar och god läsning önskar jag er, här kommer starten av Jordeliv. Intro/Vision Det är inte det…