Tillbaks i min stad

 Jo, jag fick en chans till att besöka New York. Den vidunderliga, bullriga, fula, vackra, skräpiga, stora stora staden, som känns hemma på något märkligt vis. Där det är VI som går omkring. Vi. Inte dom och vi. Den räknar med massor av besökare, NYC. Hela tiden strömmar människor ut och in, somliga stannar, somliga drar vidare, och så har det varit i hundratals år. Staden vet. Välkomnar. Det känns så, även om jag ju förstår att det är en romantiserad bild; ingen får stanna längre än tre månader, massor av folk gömmer sig säkert från myndigheternas sökljus, här är hårt och fattigt och kallt. Samtidigt – någon slags djupt mänsklig respekt för alla sorter,…

Standing People

För många år sedan fick jag en present, en låda med kort och en bok, Sacred Path Cards. Det innehåller amerikanska urbefolkningarnas livsvisdom och ibland drar jag ett kort och så läser jag i boken. Det känns alltid bra. Ikväll, dan före dan, fick jag till min glädje ett kort som hade rubriken Standing People. Träd alltså. Ett så respektfullt namn har urbefolkningen på dessa våra vänner. Här kommer ett citat ur kapitlet med samma rubrik: ” The Standing People are asking you to give of yourself. Ask yourself if you are willing to give and receive. Count the root of every blessing with gratitude. (…) Remember that we are also the root of the future…

En vecka av musik

Det kan börja idag heter en av mina låtar och det är just vad det gör! Ikväll är det Konsert för fred i Annedalskyrkan i Göteborg med gigantiska härliga Almakören under ledning av Simon Ljungman och med tre fantastiska musiker som är engagerade i Music against violence – Håkan Lewin, Jon-Erik Björänge och Johannes Landgren. En rad sånger att uppleva, däribland ett par av mina. Och så får jag sjunga en låt av Laleh, bara en sån sak! Och så kommer Maj-Britt Theorin och talar. Kom! Kl 19 startar det. På lördag ska jag stå på Götaplatsen och spela ett par sånger i samband med den årliga ljusmanifestationen som anhörigorganisationer håller i. Det ska visst…

Körsång i mitt hjärta

Jag sjöng i kör när jag var sådär sex-sju år. I Allhelgonakyrkan i Kortedala. Det var roligt och jag minns saker därifrån, som hur man skulle hålla notpapperet och att bokstaven J inte fick uttalas så att det surrade utan den skulle liksom bara flyta förbi. Sen blev det skolkörer och annat, men mest föstes jag upp på kyrkans läktare för att sjunga solo på avslutningarna. Nu har det varit mycket kör igen och det är omtumlande och storslaget. Inte svårt att förstå att körsång föreslås av vården till människor med nedstämdhet (i Skåne görs det, de prövar ”Kultur på recept” och det funkar). Kör är väl det vackraste man kan tänka sig. Alla dessa…

Blommor och kärlek

Det låter som att ställningsbygget håller på att starta. Jag kan ha fel, ljuden nerifrån stan kommer nära ibland, men det ska i alla fall byggas en sådan, står det på en lapp i trappuppgången. De gamla träkåkarna ska målas och fönstren ska kittas om. Fint, det. Det här kvarteret, Flaggspelet, är visst byggt 1939, så de har varit med ett tag. Husen står på randen till stupet ner mot Jungmansgatan, det var nog en utmaning att bygga dem. Varje gång jag vandrar hemåt eller åker 60-bussen och kikar upp mot berget välsignar jag detta, tänk att jag får bo här! Det är precis två år sedan nu som jag flyttade hit med hjälp av…

Mitt sista Musik Direkt-år

Det är mycket nu (”du säger det”, hade nån som sett mig sagt; jag sitter i soffan och sörplar i mig sojalatte samtidigt som pigga skidåkare forsar fram i polsk dimma på tv – latar mig med andra ord). Jo, det är det. Mycket roligt, särskilt detta med körerna! Aquarellen som sjunger mina låtar så fint, jag var rörd och omskakad i måndags när vi repade. Och gläder mig mycket åt konserterna den 10 mars i Härlanda kyrka och den 11 mars på goda gamla Palladium i Alingsås – kom, kom, kom, boka biljetter på jordesanger@hotmail.se! Och så berättar Simon att Almakören också sjunger Hellqvist nu, helt fantastiskt. Den 3 juni kommer resultatet av det….

Kör!

När jag var liten sjöng jag i barnkören i Allhelgonakyrkan i Kortedala. Minns hur ledaren sa att man skulle hålla noterna och jag minns att man inte fick sjunga surrande ”J” utan det skulle liksom bara glida ur en. Jag reagerar fortfarande på om artister sjunger J på ”fel” sätt. Konstigt hur det sitter, det som matas in i en tidigt. Sedan var det skolkörer och ett tag i elvaårsåldern sjöng jag i Brunnsbokyrkans kör – vi fick betalt! Två spänn per rep, fem spänn per gig! Där började kapitalet rulla in. I samma veva ville min musiklärare Torsten att jag skulle ta sånglektioner hos honom och jag lydde. Jag lydde ofta på den tiden….

En grön skiva

Tacksam vaknade jag förra lördagen – tänk att ha fått vara med om en kväll som den på Panacea! Det var en verklig release. Kändes som ett helt nytt steg, jag bars av Simon och Petra och Louise och deras otroliga musikalitet och vi bars av alla er som var där. Vi var i samma rum. Det är det bästa som kan hända när man står på scen. Glömmer det aldrig. Och de gröna fina skivorna flög iväg åt olika håll! Det är stort att veta att de finns hos alla er goda som var på plats. Förhoppningsvis får sångerna liv där. Reaktionerna so far överträffar mina förhoppningar, jag är glad. Mitt i kaoset och…

Releasedags

Nej, inte officiellt riktigt – plattan släpps inte i butik förrän 16 november – men ikväll är det i alla fall dags att spela låtar från Ekon i det tysta på Café Panacea i Annedal. Och tänk att skivorna kom i tid – igår! Och tänk att det måste bli magknip på slutet fast hela processen varit så lång och lugn och slow. Ljudet av en lift som rullade in pallen med kartonger på min gård, det var ett vackert skrammel. Dessutom verkar både tryck och ljud vara rätt, det är jag inte bortskämd med. Jag öppnade lådorna med darrande händer, beredd på det värsta. På Sorgfågel var halva texterna borta i häftet och på…

En magisk natt i Nacksvingstudion

Snaaart är plattan färdigmixad! Den här veckan, tror vi. Den vite trollkarlen (som han kallas), Isak, lägger sista handen vid mixen idag. Han serverades en liten fin överraskning i Nacksvings studio i måndags kväll, just när han trodde att vi var klara. Diplomat Simon la stillsamt fram vår önskan att få spela in en låt till… Isak, som förväntat sig att han skulle bli bjuden på middag eller så,  suckade men riggade snällt upp mickar i flygeln och i sångbåset och så gjorde vi det, vi spelade in ”Jag ger dig min hand”, min sång till Norge. Det blev en magisk stund, Simon visste inte att han kunde spela så (det visste jag) och andra…