Sommaren det hände

Så hette en låt som jag ivrigt sjöng med i, i början av 70-talet – Anna-Lena Löfgren. Jag var sådär förälskad som jag kunde bli, jag sjöng och sjöng om sommaren som ”vände upp och ned på hela min värld”. Det hjälpte inte mycket, men hjärtat behövde sången för att inte sprängas. I skrivande stund har en annan omvälvande sommar passerat, eller pågår än rättare sagt. Tidigt i morse den 9 augusti – urfolkens dag – visade termometern 19,5 grader. Igår var det över 30. Igen. Ökenvindar. Jag orkade inte bege mig till vatten, jag drog ner rullgardinen och öppnade de fönster jag har. Duschade kallt. Förskolebarnen badade i plaskdammen på Jungmansgatan, filtar utlagda på…

Det är ju kärleken

Jag är väl helt enkelt för känslig. Bra start på dagen, lilla Linnérundan vid halvsju, lite mage och armträning på det, god frulle, ingen som krävde något av mig någon viss tid. Läste, bland annat Jonas Hassen Khemiris krönika i DN, och skrev morning pages (Julia Camerons recept för att hålla sig kreativ). Jobbade undan lite grejs, ringde till och med några samtal, inte illa för att vara en sån som jag. Sen ut i kylan, men fan, ändå, ljuset! Det luras inte, det här är bara en liten vinterhälsning, snart är det vår på riktigt. Fika på Dirty Records, detta fantastiskt gemytliga ställe. Vandrade samma väg som jag sprungit på morgonen och kände ända…

VFSMG

VFSMG. Så hette min son Jons punkband i slutet av 90-talet. Vad Fan Ska Man Göra. Bra namn. Tänkte på det idag när jag hörde en radiointervju med en nöjd energirådgivare på ÅF och en representant för ett fossilföretag som konstaterade att det verkar finnas massor av naturgas att utvinna i Sverige. De har hittat utanför Motala t ex och nu ansöks det om utvinning. Jajamensan. Att det visat sig i USA att grundvattnet påverkats verkar inte så bekymmersamt. Utredningsresultat kring det kommer om ett par år, tydligen, och vad kan vi förvänta oss då? Kör på. Så klart. Jo, fossil gas är bättre än fossil kol, men får business as usual-guysen som de vill…

Storm

Sandy är på väg mot staden som bär en del av mitt hjärta i sig. Det känns kusligt. Men väntat. Visorna äro klena sibyllor, skrev Nils Ferlin, men förutsägelserna i ett par av mina låtar stämmer nog, tyvärr, det tror jag. Det är bara att lyssna på forskarna och läsa lite Mark Lynas. Stormar kommer. De blir värre av varmare vatten, och vattnet värms av ökad temperatur på jorden. Så är det bara. Nu heter den Sandy. Den har haft ihjäl 65 personer redan, på Kuba med omnejd. Jag hoppas att inga fler liv går till spillo, jag hoppas att NYC står pall. Samtidigt – kanske måste det till katastrofer för att vi ska vakna…

Jordesång

Sista låten att mixa på nya plattan är Jordesång. Isak gör det imorgon. Vi spelade in den i Stockholm i april, sittande i ring i Simons vardagsrum på Söder. Maria, Mats, Helena, Simon och jag var samlade. Gitarrer, kontrabas, munspel, stämsång. En fin stund var det. Det är en arg och förtvivlad text till den sången. Den skrevs som ett slags pastisch på Woody Guthrie-låtar, i bluegrasstradition, och den var med i vår föreställning Hyllningen till Planeten och människorna. Den handlar om vår kortsynthet, vår girighet, vår dumhet som drivit detta vårt hem i universum mot ett tillstånd där vi och annat liv här riskerar att utplånas. Den handlar om Katrina, om apokalypsen och om…

Kluvet

Nu läser jag Bodil Malmsten igen, hittade leopardboken på biblioteket igår. Lycklig, alltså och känner hur malmstenifieringen drabbar mig. Antagligen för att jag brottas med världen lite som hon gör. Det där som gör en vansinnig, eller borde göra det – att man kan stå ut med att veta att barn i Bangladesh arbetar barfota med att skrota fartyg och blir förgiftade av skiten där. Att det sker, att företag sänder sina fartyg på skrotning dit för att det är billigt och fast de vet. Att vi vet och inte vet vad vi ska göra åt det. Listan över det som borde göra en galen är milslång. Vi vet. Vi vet att kvinnor och barn…

En och en

Tack för fin stund i söndags, ni som var på bokkaféet och lyssnade och quizade! Ett ljus i mörkret att få vara där med er. Jag går här och funderar på det där med det egna ansvaret, i stort, men framförallt när det handlar om jorden vi bor på och vårt sätt att leva här. Nu sitter di mäktige på plats i Köpenhamn, de som styr våra öden, och vi hoppas, hoppas, att det inte kommer att handla bara om köpslående och underbud och smartness. Jorden och livet här behöver inte smartness, vi behöver klokskap och klarsyn och empati. Hjärtan som slår, ögon som ser, människor som orkar lyssna till andra människor, i andra livssituationer,…