Julafton

Denna magiska dag, sista luckan, fjärde ljuset. Jo, jag vet, den är intet för många, den kan vara ett elände, grym och gruvligt ensam, den kan vara ett hån. Men just nu, denna morgontimma 24 december 2017, vill jag låta den vara magisk. Tillåter mig glittrande minnen av dalslandssnö och sparkfärder, lovande paket, mina barn en gång, min älskade som rasta-tomte i slutet på 80-talet, en glad mamma Sonia, dignande fruktfat i Kortedala, julmust i små flaskkorgar och Stilla Natt. Tar plats i grandoften, äter en vörtmacka med rödbetssallad till frukost, tänder det sista ljuset. Njuter av att veta att Olle och Joel med föräldrar kommer i eftermiddag, att resten av familjen samlas om några…

Vilket år!

Sist jag skrev var det juli, ser jag. Gles bloggare, den här. Vet inte varför, men jag tror att det är för svårt, för mycket som pågår samtidigt inuti och utanför, jag kan liksom inte välja och heller inte famna allt. Vilket år! Har just scrollat runt på Facebook och blir helt förvirrad; vackra snöbilder och vidriga historier om utvisningar, de allra underbaraste babyvideor och #metoo, idiot-Donald och Malena Ernman. Hopp, verkligt stort varmt gott hopp. Det finns så många kloka. Älskar er. Och så den djupaste förtvivlade desperation över det vi gör mot unga människor som bara vill få en chans att leva. Precis som en miljon svenskar ville för hundra år sedan, när…

Scilla, floder och P1

De är som små bitar av himlen, scillorna. Ljuva är dom, med det där lilla vita inuti det blå. Förra helgen tog jag mig till Säveåns dalgång och jag håller med broder Patrik G – det är inte en å, det är en flod. Den flyter stilla och den forsar på, blir en whitewater river, som de säger i Amerika, här och där. Det brusar om den. Inte riktigt som floderna i Colorado, de tumlade och skummade mest hela tiden. Men vacker är ”Sävefloden” och vacker var vandringen från Floda till Stenkullen. Trots att lite snö täckte blåsipporna. Idag har jag startat dagen med att lyssna på det utmärkta P1-programmet Konflikt. Det är inte alltid jag…