Jordeliv. Kapitel 17, Drömmen om gitarrer på ryggar

Enligt uppgift har den gamle socialdemokratiske profilen Ernst Wigforss yttrat följande: Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – ja, vad ni vill. Frihet! Hear, hear. Hoppas att han verkligen sa det. Synd bara, i så fall, att hans efterträdare i partiet tycks ha tappat det perspektivet helt. Här pratas bara om rätten till heltid, om jobbskapande åtgärder, om arbetet som självändamål, vad vi än gör. Vilka onödigheter som än produceras. Rätten till heltid, jättebra princip. Kvinnor i låglöneyrken, de som gör det allra viktigaste jobben, ska ha en rimlig lön. Men en heltid ska…

Körsång i mitt hjärta

Jag sjöng i kör när jag var sådär sex-sju år. I Allhelgonakyrkan i Kortedala. Det var roligt och jag minns saker därifrån, som hur man skulle hålla notpapperet och att bokstaven J inte fick uttalas så att det surrade utan den skulle liksom bara flyta förbi. Sen blev det skolkörer och annat, men mest föstes jag upp på kyrkans läktare för att sjunga solo på avslutningarna. Nu har det varit mycket kör igen och det är omtumlande och storslaget. Inte svårt att förstå att körsång föreslås av vården till människor med nedstämdhet (i Skåne görs det, de prövar ”Kultur på recept” och det funkar). Kör är väl det vackraste man kan tänka sig. Alla dessa…

Blommor och kärlek

Det låter som att ställningsbygget håller på att starta. Jag kan ha fel, ljuden nerifrån stan kommer nära ibland, men det ska i alla fall byggas en sådan, står det på en lapp i trappuppgången. De gamla träkåkarna ska målas och fönstren ska kittas om. Fint, det. Det här kvarteret, Flaggspelet, är visst byggt 1939, så de har varit med ett tag. Husen står på randen till stupet ner mot Jungmansgatan, det var nog en utmaning att bygga dem. Varje gång jag vandrar hemåt eller åker 60-bussen och kikar upp mot berget välsignar jag detta, tänk att jag får bo här! Det är precis två år sedan nu som jag flyttade hit med hjälp av…

Nu är det nytt

Den gode Oscar H har fixat till sidan! Hoppas ni gillar. Jag gillar. Han är så bra, Oscar. Jag gillar också att rödhaken sjunger innan det ljusnar. Och att det ljusnar så tidigt. Och att konserterna i helgen med kören Aquarellen var så välsignat härliga, att hesheten gav med sig och rösten höll – och även körens röster; virusarna har grasserat hos dem också. Det var något av det roligaste jag gjort i mitt musikliv och jag skulle GÄRNA samarbeta mer med dem och med andra körer. Publiken var entusiastisk, det värmde! Och att ha Simon och Louise bredvid sig på scen, det lyfter det mesta. Det har börjat blomma i Botaniska och små modiga…

Kör!

När jag var liten sjöng jag i barnkören i Allhelgonakyrkan i Kortedala. Minns hur ledaren sa att man skulle hålla noterna och jag minns att man inte fick sjunga surrande ”J” utan det skulle liksom bara glida ur en. Jag reagerar fortfarande på om artister sjunger J på ”fel” sätt. Konstigt hur det sitter, det som matas in i en tidigt. Sedan var det skolkörer och ett tag i elvaårsåldern sjöng jag i Brunnsbokyrkans kör – vi fick betalt! Två spänn per rep, fem spänn per gig! Där började kapitalet rulla in. I samma veva ville min musiklärare Torsten att jag skulle ta sånglektioner hos honom och jag lydde. Jag lydde ofta på den tiden….