Jordeliv. Kapitel 19, Maten

Under det årtionde som passerat har väldigt mycket hänt på väldigt många fronter. Osannolika ledare har valts, fruktansvärda blåbruna strömningar drar världens utveckling bakåt, flyktingar möts av kalla handen, drunknar i havet, fastnar i de priviligierade ländernas omänskliga system eller i läger på grekiska öar. Koldioxidutsläppen fortsätter öka, isarna fortsätter smälta. Men. Som beskrivits ovan finns det mycket att glädjas åt också. Hoppet brinner, om än med flämtande låga. Inte minst gäller det maten. På allvar presenterar nu kockar via public service förslag på att skolmatsbespisningar ska ha vegansk mat som grund. Sedan får eleverna själva komplettera med kött och fisk som ligger i skålar bredvid. Det är framsteg, verkligen. Ännu 2012 när jag bestämde…

Det är ju kärleken

Jag är väl helt enkelt för känslig. Bra start på dagen, lilla Linnérundan vid halvsju, lite mage och armträning på det, god frulle, ingen som krävde något av mig någon viss tid. Läste, bland annat Jonas Hassen Khemiris krönika i DN, och skrev morning pages (Julia Camerons recept för att hålla sig kreativ). Jobbade undan lite grejs, ringde till och med några samtal, inte illa för att vara en sån som jag. Sen ut i kylan, men fan, ändå, ljuset! Det luras inte, det här är bara en liten vinterhälsning, snart är det vår på riktigt. Fika på Dirty Records, detta fantastiskt gemytliga ställe. Vandrade samma väg som jag sprungit på morgonen och kände ända…

Landet som borde vara

Fina filmen av Peter Gerdehag, Landet som inte längre är, gick på SVT häromkvällen. Vacker och sevärd är den, finns säkert på SVT Play. Den handlar om en gård i Småland som, så länge det var möjligt och familjen mäktade med, drevs som gårdar gjorde innan industrijordbruket tog över. Det vill säga med tiotalet kor istället för flera hundra, kor med namn, kor som släpptes på skogsbete och som kom tillbaks i kvällningen för att mjölkas. Kor som klappades om och pratades med och som fick leva ett värdigt koliv. En gård med små åkerlappar som vårdades och där hästhovar hördes oftare än mullrandet från maskiner. Hårt slit med höskörden, krökta ryggar och värkande höfter,…

Kor på restaurang

Igår var det vernissage på SoHo nära Kompassen i Göteborg. Min broder Patrik hade hängt upp sina kor där, på plan två i den förvånansvärt rymliga och väldigt mysiga restaurangen. I det innersta rummet råmade de. Foton på canvas, både kor i dimma och popkor. Gå dit och kolla. De kanske inte har mjölkdrinkarna på standardmenyn, men de kan säkert fixa till dem igen. Slow Art kallar han det för, Patrik Gunnar. Cow art kan man väl också säga.. De hänger där fram till 20 december, sen skall de åka till Chicago. Kina är visst också på gång. Vill ni kolla fler Patrik-bilder, gå in på www.ketchup.se. Märkligt väder igår, även om det inte var…