Klarsyn

– Se rakt fram och långt bort, sa den trevliga tjejen i glasögonaffären. Sedan kan du börja titta åt sidorna lite mer. Jag har nyligen konstaterats vara i behov av progressiva glasögon. Hämtade ut dem idag. Whooho, gungigt. Höll mig i ledstången när jag gick i trapporna ner till Masthuggstorget, försökte följa hennes råd. Rakt fram, långt bort. Och visst ser jag bra – bladens nerver har aldrig varit så tydliga som nu och jag kunde nästan läsa vad som stod på pärmryggarna i en lägenhet på Mattssonsliden som jag spanade in i. Det lär ta längre tid att städa hemma efter denna premiärdag, den 9 augusti 2021. Fasen vad allt syns. Ingen reagerade dock,…

Jordeliv. Kapitel 28, Mobilisering

Att samla världens nationer för att gemensamt ta ansvar och göra verkstad av att ta oss ur klimatkrisen verkar i dagsläget oerhört svårt, det är fortfarande för mycket stålar i det fossila, fortfarande vinster att håva in. Mötet COP 25 i Madrid blev en sur kamp och en besvikelse. Givetvis måste arbetet på den nivån ändå fortsätta. När nu USA valt bort den största bromsklossen kanske det kan gå bättre. Vi andra, utanför plenisalar och mötesrum på klimatmötena, är sju och en halv miljarder starka, var och en lika mycket värda som någonsin någon delegat någonstans. Och det som också händer är att det demonstreras utanför finrummens dörrar. Innan pandemin demonstrerades varje fredag för en…

Jordeliv. Kapitel 27, Förändring

Det fanns en tid i början på 1990-talet då jag skrev krönikor i Alingsås-Kuriren, där jag tidigare varit anställd. Det handlade om tågluffande, om röran hemma när en lever med barn, om livet i stort, om musiken och om annat som jag nu glömt bort. Det jag minns är att den sista krönikan tog sin utgångspunkt i frysdiskarna på dåvarande Sparköp. Meter efter meter med pommes frites-påsar, industrilagade gratänger, kycklingklubbor, pizzor med skinka och grönsaker som inte var i närheten av ekologiskt odlade. På övriga hyllor fanns inte heller något KRAV-märkt att tala om. Var det här vad vi skulle servera våra barn? Verkligen? Jag fick spader och skrev om det och om hur det…

Jordeliv. Kapitel 26, Rättvis fördelning

Långt tillbaka, långt innan jag fattat att Jordens atmosfär höll på att värmas upp, gick jag och fnulade över hur mycket resurser jag egentligen skulle kunna använda om de skulle räcka laget runt och naturen skulle må väl. För även om vi inte skulle stå inför en klimatkatastrof så finns och fanns det hot mot miljön – förgiftning, försaltning av marker, utsläpp, plastskräp, havsförsurning, förödda jordar, utrotning av djur och växter, rubbade ekosystem . Med mera. Så jag funderade över min plats, hur stor den skulle få vara för att det skulle bli balans och rättvisa. Det gladde mig mycket när fler började tänka så och det blev möjligt att testa det fotavtryck vi gör….

Jordeliv. Kapitel 22, Omstart

Våren 2020 kommer vi alltid att minnas. Just nu, i april, vet ingen – INGEN – hur länge det lilla vackra viruset kommer att fortsätta hålla oss i ett järngrepp. Det där att ingen vet (inte ens statsepidemiolog Tegnell) är ovant. Vem ska en hålla i handen? Eller – vi får inte ens hålla handen. Vem ska en luta sig mot? Eller – hur ska det gå till på 1,5 meters avstånd? Både fysiskt och psykiskt riskerar vi att känna en isande ensamhet och osäkerhet. Jag gör det. Faller ner i en sorts total existentiell övergivenhet då och då. Vem ska rädda oss nu? Såhär kunde det bli bara på några månader, vem hade kunnat…

Jordeliv. Kapitel 19, Maten

Under det årtionde som passerat har väldigt mycket hänt på väldigt många fronter. Osannolika ledare har valts, fruktansvärda blåbruna strömningar drar världens utveckling bakåt, flyktingar möts av kalla handen, drunknar i havet, fastnar i de priviligierade ländernas omänskliga system eller i läger på grekiska öar. Koldioxidutsläppen fortsätter öka, isarna fortsätter smälta. Men. Som beskrivits ovan finns det mycket att glädjas åt också. Hoppet brinner, om än med flämtande låga. Inte minst gäller det maten. På allvar presenterar nu kockar via public service förslag på att skolmatsbespisningar ska ha vegansk mat som grund. Sedan får eleverna själva komplettera med kött och fisk som ligger i skålar bredvid. Det är framsteg, verkligen. Ännu 2012 när jag bestämde…

Jordeliv. Kapitel 15, En och en

Så heter en låt av gruppen FJK. En alldeles underbar låt. Vi går en och en Valet ligger i din egen hand Vi går en och en Du kan kapa alla gamla band Visst gör vi. Avskilda kroppar vandrar längs trottoarer och stigar. Sitter inte ihop med någon eller något, hur mycket vi än ankrar upp med vigselringar och blodsband. Individer. Jag har levt mitt eget liv, utan partner i över tjugo år nu, till exempel. Men när han slets ur min famn den där majdagen, han som var min kärlek, då var det som sårigt på halva kroppen länge, länge. Och hjärtat var en trasig klump som mot alla odds pickade vidare. Vi hade…

Jordeliv. Kapitel 14, Vinsten

Det ska gå med vinst. Min lilla enskilda firma ska det, det står i regelverket. De globala konglomeraten lever för det, aktiebolagen ska ha utdelning, kapitalet ska växa. Vinst. Jaha. Vad nu det är. Vi har konstruerat märkliga system, där värden kan stiga och sjunka dag för dag. Plötsligt rasa. Obegripligt i sig. Men kan inte vinsten i alla fall se olika ut? Att kunna rulla på såpass att rimliga löner till dem/oss som gör jobbet kan betalas ut, att kunna förbättra det som behöver förbättras, säkra upp arbetsmiljön, se till att personalen trivs och mår bra – är inte det vinst nog? Lyckligtvis finns det ju bolagsformer, i alla fall här i landet, där…

Jordeliv. Kapitel 6, Återvändsgränderna

Sorry, det gick inte. Åter står vi med näsan tryckt mot tegelmuren som avslutar återvändsgränden. Den här gången gäller det flyget. Det underbara. Det som snabbare än en blinkning tar oss till sol och sommar och vin vid havet och shopping i London och äventyr. Ett smörgåsbord som vi kan ta för oss av, för billig penning. Tidigare har det gällt havets oändliga förmåga, som vi trodde, att sluka allt vi släpper ut i det utan att påverkas. En droppe i havet. Det märks inte. En droppe till. Skit samma. Alla floderna som öste (och öser) ut rester från batterifabriker och pappersbruk, gödsel och bekämpningsmedel, droppar i havet bara. En plastpåse hit eller dit. Ett…

Nu startar Jordeliv

Jag har skrivit en bok, en slags uppföljare till den som kom 2010, Om kärleken till livet på en vidunderlig planet (Instant Book). Den här kallar jag Jordeliv – om helig vrede och varsamma visioner. Skrivandet av den startade för ett par år sedan och jag noterar med både tacksamhet och skräck hur mycket som har hänt sedan dess. Har fått uppdatera en hel del på senare tid. Så småningom kommer jag att lägga boken som en pdf  här på hemsidan, men tänker först presentera ett kapitel åt gången i bloggen, minst ett i veckan blir det. Glad sommar och god läsning önskar jag er, här kommer starten av Jordeliv. Intro/Vision Det är inte det…