Nu startar Jordeliv

Jag har skrivit en bok, en slags uppföljare till den som kom 2010, Om kärleken till livet på en vidunderlig planet (Instant Book). Den här kallar jag Jordeliv – om helig vrede och varsamma visioner. Skrivandet av den startade för ett par år sedan och jag noterar med både tacksamhet och skräck hur mycket som har hänt sedan dess. Har fått uppdatera en hel del på senare tid. Så småningom kommer jag att lägga boken som en pdf  här på hemsidan, men tänker först presentera ett kapitel åt gången i bloggen, minst ett i veckan blir det. Glad sommar och god läsning önskar jag er, här kommer starten av Jordeliv. Intro/Vision Det är inte det…

Vilket år!

Sist jag skrev var det juli, ser jag. Gles bloggare, den här. Vet inte varför, men jag tror att det är för svårt, för mycket som pågår samtidigt inuti och utanför, jag kan liksom inte välja och heller inte famna allt. Vilket år! Har just scrollat runt på Facebook och blir helt förvirrad; vackra snöbilder och vidriga historier om utvisningar, de allra underbaraste babyvideor och #metoo, idiot-Donald och Malena Ernman. Hopp, verkligt stort varmt gott hopp. Det finns så många kloka. Älskar er. Och så den djupaste förtvivlade desperation över det vi gör mot unga människor som bara vill få en chans att leva. Precis som en miljon svenskar ville för hundra år sedan, när…

En gång

En gång var jag krönikör i Alingsås-Kuriren. Början på 90-talet kanske. Många spalter publicerades, men en gång blev det tvärstopp. Det var när jag fick spader i Sparköp, över all undermålig mat som prackades på oss; de långa frysdiskarna med pommes frites, fabriksmat och pizzor, läsken, godiset, chipsen som ställts så att vi skulle frestas på bästa vis. Jag fick liksom syn på det och blev äcklad. Var det här det mina, allas våra barn skulle leva på? På den tiden syntes heller i stort sett inga ekovaror i vanliga butiker. De som fanns stod undangömda på en obskyr hälsohylla nånstans. Jag skrev. Den kröniketexten ställdes – annonsörerna kunde bli arga. En gång stod jag i…

Barnets leende

Vi tror att han kanske börjat le lite, Olle, som nu blivit fem veckor gammal. I drömsömnen gör han det absolut, det vackraste leende, det lyser och han liknar sin mamma så jag blir alldeles knäsvag. Kanske var det också ett leende som skymtade när han fäste de där klarblå ögonen i mina igår. Snart kommer det nog på riktigt. Det brukar ju göra det. Barnen börjar le. Alldeles av sig själva. Glädjen finns därinne, bor redan i deras små kroppar och lockas fram av omtanke och förväntan och vänligt sinnade ansikten som de möter. Om det är som det ska vara, i dem och i oss som bär dem i våra händer och famnar….

Det här är bra

Någon god makt höll sin hand över Majorna idag – sol och vind när den årliga Megaloppisen drog in. Majornaborna hade rensat skåp och vindar, blev säkert av med en del de inte behövde. Och andra vandrade hem med för dem nya kläder, med diverse spel i lådan på barnvagnen, med stolar och lampor och dukar och tallrikar. Rotation på grejerna. Det är bra. Det finns så mycket saker, Jordens resurser skulle kunna få vila ett bra tag innan allt det jag såg idag på Kaptensgatan, Amiralitetsgatan, Allmänna vägen och Slottskogsgatan och allt vad de heter, innan det är utslitet och vi är tvungna att göra nytt. Majorna levde upp till epitetet ekologisk stadsdel idag….

Det som håller

Om det som håller, det som varar sjöng Göran Berg i Majornas 3dje rote igår kväll på Nefertiti. En underbar text om det äkta, det vi behöver allra längst in i själen. Det som håller oss vid liv. Tack för den låten, och för den fina kvällen – en vitamininjektion som gjorde att våren kändes som vår. Har just läst Maria-Pia Boëthius krönika i ETC också, hon är en formidabel skribent med hjärtat där det ska vara och med en aldrig sinande drivkraft att blottlägga galenskaper och visa på vägar fram. Människor – bättre än sitt rykte är rubriken och uppslaget har en bild av Jonas Hassen Khemiri, mannen som skrev den mest delade artikeln…

Ny tillvaro

Första dagen på resten av mitt liv  – sliten fras, men den känns rätt idag. Närmast bakom mig har jag en fantastisk kursvecka på Hellidens folkhögskola – skrivande och qi gong – ledd av de goda och kunniga Elisabet Norin och Margareta Svantesson. Den ledde förstås också till fina möten med nya människor, man kommer varann nära i skrivandet. Och i stillheten under qi gongen. Känns gott att ha de där dagarna att vila mot nu, när en tid väntar, då jag styr mina dagar mera själv. Den 6 december arrangerar vi konferensen Att skapa en skapande skola i Uddevalla och det ska bli mycket spännande att arbeta med den. Men en del annat blir…

Mer jul

God fortsättning på julen! Den eftertänksamma och lugna juldagen är här. Paketen är avslöjade och kanske kan man sysselsätta sig med något av dem idag, medan den korta dan försvinner in i kvällsmörkret. Jag läste min fågelbok på tåget på vägen hem från Skåne – vann den i vår bästa julklappslek – en fågelbok med cd där jag kan höra hur de ljuvliga låter och äntligen få lite koll. Möjligtvis. Lära mig några fler läten, det är ju bara ett par tre månader kvar tills de kommer tillbaka och börjar sitt sjungande parnings- och bosättningsliv här igen. Åh! Längtar. Snart är julen över, sjunger Lundell och jag tycker det känns bra, det har vänt, vi…