Jordeliv. Kapitel 3, Värnplikt

Det är bra, tror jag, med värnplikt. Men värna kan en ju göra utan vapen; värna naturen, värna klimatet, värna varann, värna barnen, värna vår beredskap inför stormar och katastrofer. Värna baskunskaperna; göra upp eld, släcka eld, lära sig klara oss i olika situationer, veta vad som går att äta och inte, grundläggande sjukvård. Bli planetskötare. Människovårdare. Vapentjänst kan möjligen vara en del av detta, för dem som vill, och om vi verkligen ska ha den typen av försvar, men grunden ska vara att värna utan automatkarbiner och Carl Gustaf-rör. Sex månader för alla efter gymnasiet. Gick det att knöka in nästan alla grabbar i ett sådant system i massor av år, så nog borde…

Julafton

Denna magiska dag, sista luckan, fjärde ljuset. Jo, jag vet, den är intet för många, den kan vara ett elände, grym och gruvligt ensam, den kan vara ett hån. Men just nu, denna morgontimma 24 december 2017, vill jag låta den vara magisk. Tillåter mig glittrande minnen av dalslandssnö och sparkfärder, lovande paket, mina barn en gång, min älskade som rasta-tomte i slutet på 80-talet, en glad mamma Sonia, dignande fruktfat i Kortedala, julmust i små flaskkorgar och Stilla Natt. Tar plats i grandoften, äter en vörtmacka med rödbetssallad till frukost, tänder det sista ljuset. Njuter av att veta att Olle och Joel med föräldrar kommer i eftermiddag, att resten av familjen samlas om några…

Tankar om oss

I veckan halvlåg jag på en mjuk spabädd i vackert vackert rum i Ystad och tittade ut över ett grått novemberhav. Spaflaggan (svartvit, gav konstiga associationer) fladdrade intensivt i nordvästvinden och vågorna bröts ett gott stycke ut. Ljuvligt var det att ligga där och ha bonusdotter och bonusdottermamma nära. Att fylla jämnt kan innebära spavistelse, det gjorde det både för Ida och mig i höst. Men, lägger jag allt oftare märke till, inget jag ser eller gör är numera helt utan framtidstankar. Inte för att jag vill vara djävulens advokat eller katastroflarmare utan för att det är så. Det är helt enkelt så att om några år kanske de grå vågorna slickar stenfoten på Ystad…

Glädjeskutt och stilla flygturer

Det ser ut som en Lerin-målning utanför; stadens ljus sipprar fram ur ett blågrått dis. Sydvästvinden rasslar i takventilationen och vi har haft ännu en sommarnatt, fast vi är i november. Tretton plus nu klockan 7. Det skrämmer mig. Jovisst, skönt att vandra i det där milda igår, jag tog turen över Älvsborgsbron på förmiddagen, genom Färjenäs och sedan längs den kära älven, och sen tillbaka till Järntorget med båten från Slottsberget. Jag gick där och tänkte att det kan vara särskilt svårt att få människor i det här landet att ta klimatförändringarna på allvar, när de innebär vantfrihet och möjlighet att fika ute långt fram mot juletid. Att vintern skjuts upp, och huttrandet vid…

Så blev det sommar

Hoppsan, där gick tre månader av livet! Tre vackra månader, vackervår, tidig, lite för tidig – alltid ligger molnet där, klimatförändringarna, som det hot det är. Inte ska väl rallarrosorna börja blomma redan nu? De börjar nu, jag såg det på lunchpromenaden i Uddevalla. Juliblommor! För tusan. Jo, det växlar, det är olika år från år, men våga följa kurvorna, så visar det sig vilken riktning som gäller. Låt oss hejda, vända utvecklingen! Icke desto mindre, nu är det så ljuvligt att en nästan går sönder och snart går jag hem från Stadshuset i Bohusläns hjärta. Hem till krukorna på gården. Hem till mig själv. Startade den trippen redan nu helgen, med en yoga- och…

Det är nu

Tog sommarens första dopp i västerhavet i söndags, möjligen också det sista. Underbart vackert på Koster, tack Gitte, för att jag fick låna ditt hus ett par dagar! Regnet höll sig just då, det var ljumt som en högsommardag. Vi var glada, men det finns en ilning av oro när september är så varm i detta land. Igår fylldes källarna igen och vägarna svämmade över. Och mer vatten är på väg. Det är visst resterna av Irene som spökar. Hon blev ju inte riktigt så elak som man befarat, vilket var tur för östkustborna därborta. Förhoppningsvis blåses inte faran över i alla fall, förhoppningsvis leder larmen  framåt. Läste just om en aktion mot den planerade…

Jordesång

Sista låten att mixa på nya plattan är Jordesång. Isak gör det imorgon. Vi spelade in den i Stockholm i april, sittande i ring i Simons vardagsrum på Söder. Maria, Mats, Helena, Simon och jag var samlade. Gitarrer, kontrabas, munspel, stämsång. En fin stund var det. Det är en arg och förtvivlad text till den sången. Den skrevs som ett slags pastisch på Woody Guthrie-låtar, i bluegrasstradition, och den var med i vår föreställning Hyllningen till Planeten och människorna. Den handlar om vår kortsynthet, vår girighet, vår dumhet som drivit detta vårt hem i universum mot ett tillstånd där vi och annat liv här riskerar att utplånas. Den handlar om Katrina, om apokalypsen och om…

Ett klokt och modigt beslut

Glad blev jag, och säkert många med mig, över att Tyskland bestämt sig för att stänga sina 17 kärnkraftsreaktorer inom en tioårsperiod.  Wow. Hjärtat klappade varmt för alla de som demonstrerat och kämpat och fått ledarna att ändra riktning. Fukoshima blev spiken i kistan för tysk kärnkraft. De tre härdsmältorna räckte, utöver de som redan hänt i Harrisburg och Tjernobyl. Tack, Tyskland. Vår miljöminister lät bekymrad när han intervjuades, och upprepade de argument som verkade lämpliga – att det nu blir kolkraft, naturgas från Ryssland och kärnkraft från Frankrike som kommer att dominera tysk energiproduktion – tre-fyra gånger under samma diskussion. Som ett mantra. Men vad annat kan han göra, en centerpartist och tidigare kärnkraftsmotståndare…

Mardrömsrapporter

Inget fel på den här dagen heller. Ingen skog, dock, men å andra sidan har jag besökt Stadsbiblioteket, vilket också är en skattkammare. Hittade dvd:n Sex grader och nappade åt mig den. Mark Lynas, som skrivit boken med samma namn (som jag ju citerat här tidigare), var centralfigur i filmen och beskrivningarna av framtidsscenarierna var ungefär desamma som i boken. En mardröm har vi att fejsa, alltså, om vi tror att vårt sätt att leva nu är det som gäller och, som Bush sa ”inte är förhandlingsbart”. Då blir det inte bra. Så må ledarna ta sitt ansvar och stå emot den mäktiga, giriga enfalden. Det är vårt totala beroende av hälsan hos skogarna, haven…

Jorden skälver

Har just tittat klart på säsongens sista Vetenskapsmagasinet på svt och lärde mig nåt nytt. En forskare berättade om hur klimatets förändring förutom allting annat även kan innebära fler jordbävningar och vulkanutbrott. Det lät märkligt, men förklaringen var logisk – ökade vattenmängder och is som smälter påverkar själva jordskorpans form. Det borde man kunnat räkna ut – landhöjningen pågår ju fortfarande efter att senaste istidens tryck släppt. Magma kan pressas ur vulkanerna, kontinentalplattorna förflytta sig, allt på grund av högre temperaturer. Se där ja. När vi spelade Hyllningen till Planeten och människorna använde vi de scenarier som Mark Lynas beskriver i sin bok Sex grader och som han baserat på tillgänglig forskning. Det stockade sig…