Jordeliv. Kapitel 28, Mobilisering

Att samla världens nationer för att gemensamt ta ansvar och göra verkstad av att ta oss ur klimatkrisen verkar i dagsläget oerhört svårt, det är fortfarande för mycket stålar i det fossila, fortfarande vinster att håva in. Mötet COP 25 i Madrid blev en sur kamp och en besvikelse. Givetvis måste arbetet på den nivån ändå fortsätta. När nu USA valt bort den största bromsklossen kanske det kan gå bättre. Vi andra, utanför plenisalar och mötesrum på klimatmötena, är sju och en halv miljarder starka, var och en lika mycket värda som någonsin någon delegat någonstans. Och det som också händer är att det demonstreras utanför finrummens dörrar. Innan pandemin demonstrerades varje fredag för en…

Jordeliv. Kapitel 26, Rättvis fördelning

Långt tillbaka, långt innan jag fattat att Jordens atmosfär höll på att värmas upp, gick jag och fnulade över hur mycket resurser jag egentligen skulle kunna använda om de skulle räcka laget runt och naturen skulle må väl. För även om vi inte skulle stå inför en klimatkatastrof så finns och fanns det hot mot miljön – förgiftning, försaltning av marker, utsläpp, plastskräp, havsförsurning, förödda jordar, utrotning av djur och växter, rubbade ekosystem . Med mera. Så jag funderade över min plats, hur stor den skulle få vara för att det skulle bli balans och rättvisa. Det gladde mig mycket när fler började tänka så och det blev möjligt att testa det fotavtryck vi gör….

Jordeliv. Kapitel 23, Att komma närmare

Eva Sanner har beskrivit det så fint i sin bok Naturens hemlighet, det där med anknytning. För små barn är anknytning nödvändig. Får vi inte det behovet tillfredsställt som bebisar har det stor inverkan på våra liv. I boken beskriver Eva Sanner också vikten av anknytning till naturen. Till en plats, som vi återkommer till och lär känna under olika årstider, som vi ger tid, kanske bara sitter vid, kanske sover på. Jag tror starkt på det. Att lära känna någon varelse eller någon del av naturen på djupet öppnar hjärtat. Det gör det lättare att ta ansvar och att försvara mot angrepp. Själv har jag sedan barnsben känt stor samhörighet med skog och mark…

Jordeliv. Kapitel 21, Brytpunkter

När det tippar. Åt ena eller andra hållet. När beslut tas, snabbt, kanske till synes impulsivt, men i grunden ofta efter lång groningsprocess och mognad. När glaciärer spricker och kollapsar. När näven slås i bordet och det är över, det som varit. När kroppen vägrar ta sig ur sängen efter att ha jagats på och jagats på, ignorerats till den grad att systemet lägger ner. När du sitter i en tom lägenhet och undrar hur du hamnade där. När tundran smälter, husen vacklar och faller, metanen börjar strömma upp i atmosfären. Johan Rockström skriver i Big world, small planet – välfärd inom planetens gränser om trycket på vårt manöverutrymme, som bland annat handlar om att…

Jordeliv. Kapitel 20, Ljuset

Sommarsolståndet fick jag år 2018 tillbringa på en fjällsida i Lappland tillsammans med delar av familjen Silfver. Samma familj som jag skrev om i min bok Om kärleken till livet på en vidunderlig planet, när de beskrev livet i liten stuga i Slottskogskolonin i Göteborg. Nu hade de flyttat till Jokkmokk. Jag hade varit stugvaktare några månader när de flyttade upp på prov, men beslutet var fattat, stugan såld och en villa inköpt i utkanten av den norrländska byn ovan polcirkeln. Jokkmokk är ett speciellt samhälle, samernas centralort kan det väl sägas vara. Det vackra Àjjte-museet, fjällträdgården, hantverket, marknaden om vintern och så vidderna runt om. De stora viddernas land. Luften i Boden var klar…

Jordeliv. Kapitel 19, Maten

Under det årtionde som passerat har väldigt mycket hänt på väldigt många fronter. Osannolika ledare har valts, fruktansvärda blåbruna strömningar drar världens utveckling bakåt, flyktingar möts av kalla handen, drunknar i havet, fastnar i de priviligierade ländernas omänskliga system eller i läger på grekiska öar. Koldioxidutsläppen fortsätter öka, isarna fortsätter smälta. Men. Som beskrivits ovan finns det mycket att glädjas åt också. Hoppet brinner, om än med flämtande låga. Inte minst gäller det maten. På allvar presenterar nu kockar via public service förslag på att skolmatsbespisningar ska ha vegansk mat som grund. Sedan får eleverna själva komplettera med kött och fisk som ligger i skålar bredvid. Det är framsteg, verkligen. Ännu 2012 när jag bestämde…

Jordeliv. Kapitel 18, Dinosaurierna som blev fåglar

För ett par hundra miljoner år sedan var planeten Jorden väldigt annorlunda mot nu. Kontinenterna som suttit ihop i Pangaea, började glida isär. Flora och fauna var helt andra och de varelser som märktes mest och tog störst plats var dinosaurierna. De fanns här på Jorden i 160 miljoner år och är enligt Wikipedia den mest framgångsrika djurgrupp som någonsin levt på land. För drygt 65 miljoner år sedan, i slutet av perioden Krita, dog de ut, tillsammans med en stor del av det övriga djurlivet, i det som verkar varit en stjärnsmäll av enorma dimensioner – en jättelik asteroid slog ner. Styrkan i nedslaget motsvarade sju miljarder Hiroshimabomber – adjö Tyrannosaurus & co! Men….

Jordeliv. Kapitel 16, Sorgen

Du bär på en stor sorg, sa den gamla visa kvinnan från Mexico, när hon masserat mig och känt min varelse genom sina varma händer. Jaha. Jag tänkte förstås på det som blev mitt livs brännmärke och eviga sår – när min älskade Roger dog. Klart att jag bär det i mig. Saknaden. Blytung ibland. Men sorg? Nu? När jag funderade vidare, så insåg jag att det nog inte bara handlar om 1996 och den stora förlusten. Det har kommit andra sorger, personliga, sedan dess. Mycken längtan som inte fått fullbordas. Men inte heller det borde satt det avtryck som kvinnan syftade på. Så slog det mig: det är Weltschmerz. Som ett ok ligger hotet…

Jordeliv. Kapitel 15, En och en

Så heter en låt av gruppen FJK. En alldeles underbar låt. Vi går en och en Valet ligger i din egen hand Vi går en och en Du kan kapa alla gamla band Visst gör vi. Avskilda kroppar vandrar längs trottoarer och stigar. Sitter inte ihop med någon eller något, hur mycket vi än ankrar upp med vigselringar och blodsband. Individer. Jag har levt mitt eget liv, utan partner i över tjugo år nu, till exempel. Men när han slets ur min famn den där majdagen, han som var min kärlek, då var det som sårigt på halva kroppen länge, länge. Och hjärtat var en trasig klump som mot alla odds pickade vidare. Vi hade…

Jordeliv. Kapitel 13, Larven

I september 2018 läser jag en krönika av den fantastiskt kloka Nina Björk, med rubriken: Vad är det ni inte förstår? Hon tar där upp det nödvändiga i ett annat ekonomiskt system, ett som inte bygger på evig tillväxt på en planet med bevisligen ändliga resurser. Ett resonemang som nu allt oftare dyker upp i spalterna. Det kapitalistiska systemet gör det, det kräver evig tillväxt, neverending kurvor pekande uppåt. Som en larv måste det äta ohejdat för att klara sig. Annars kommer inga vingar utan larven blir liggande där svältande, väntande, helt beroende av våra gemensamma tillgångar som räddning. Som bankerna 2008, efter den fullständigt bindgalna spekulationen kring lån i USA åren innan. Nu verkar…