Dagarna är räknade

Tidningen ETC har startat nedräkningen. 800 dagar kvar att rädda klimatet. Idag är det nr 798. Fullt fokus där, på vår gemensamma ödesfråga. Den som hela tiden halkar neråt på politikernas prioriteringslista, tycks det. Som att den egentligen kan betraktas som en sådan, en fråga bland de andra; jobben, skolan, migrationen, försvaret… Hur tänker vi egentligen, höll jag på att skriva, men nu skickar jag iväg undringen till makthavarna – hur tänker ni? Tänker ni? Förstår ni? Men är för intrasslade i kapitalet, maktspelet, företagen, exporten – och har siktet inställt på de närmaste fyra åren? ”Våra politiker har, under inflytande av storföretagen svikit oss. När de nu driver planeten mot ruinens brant är det…

Sommaren det hände

Så hette en låt som jag ivrigt sjöng med i, i början av 70-talet – Anna-Lena Löfgren. Jag var sådär förälskad som jag kunde bli, jag sjöng och sjöng om sommaren som ”vände upp och ned på hela min värld”. Det hjälpte inte mycket, men hjärtat behövde sången för att inte sprängas. I skrivande stund har en annan omvälvande sommar passerat, eller pågår än rättare sagt. Tidigt i morse den 9 augusti – urfolkens dag – visade termometern 19,5 grader. Igår var det över 30. Igen. Ökenvindar. Jag orkade inte bege mig till vatten, jag drog ner rullgardinen och öppnade de fönster jag har. Duschade kallt. Förskolebarnen badade i plaskdammen på Jungmansgatan, filtar utlagda på…

Vilket år!

Sist jag skrev var det juli, ser jag. Gles bloggare, den här. Vet inte varför, men jag tror att det är för svårt, för mycket som pågår samtidigt inuti och utanför, jag kan liksom inte välja och heller inte famna allt. Vilket år! Har just scrollat runt på Facebook och blir helt förvirrad; vackra snöbilder och vidriga historier om utvisningar, de allra underbaraste babyvideor och #metoo, idiot-Donald och Malena Ernman. Hopp, verkligt stort varmt gott hopp. Det finns så många kloka. Älskar er. Och så den djupaste förtvivlade desperation över det vi gör mot unga människor som bara vill få en chans att leva. Precis som en miljon svenskar ville för hundra år sedan, när…

En gång

En gång var jag krönikör i Alingsås-Kuriren. Början på 90-talet kanske. Många spalter publicerades, men en gång blev det tvärstopp. Det var när jag fick spader i Sparköp, över all undermålig mat som prackades på oss; de långa frysdiskarna med pommes frites, fabriksmat och pizzor, läsken, godiset, chipsen som ställts så att vi skulle frestas på bästa vis. Jag fick liksom syn på det och blev äcklad. Var det här det mina, allas våra barn skulle leva på? På den tiden syntes heller i stort sett inga ekovaror i vanliga butiker. De som fanns stod undangömda på en obskyr hälsohylla nånstans. Jag skrev. Den kröniketexten ställdes – annonsörerna kunde bli arga. En gång stod jag i…

Det bästa

Det bästa just nu: Olle. Tio veckor, de mjukaste kinderna, händer som snart börjar förstå sin förmåga, ett leende som öppnar hjärtat och ögon blå som scillorna i Allén. Våren. Mirakeltid, bofinkstid, snödropps- och krokustid. Plockade små små kirskålsblad till salladen igår, det här är perioden då en till och med älskar kirskål. Camino. Tidningen som kom i veckan och inspirerar varje gång. Läs reportaget om växtätning på frammarsch, Vegan Friendly-märkningen och om nudge – knuffen som ibland betyder så mycket. Och, på tal om bra tidningar: OM Omställning, där jag själv bidrar med reportage och krönikor ibland. Tips på nätet. De kan föra en hur långt som helst. En jädra massa elände och galenskap…

Höstmåne

Vildvinet som klättrar intill trappan upp mot Eldaregatan är sådär överjordiskt vackert. Igen. Nyss var det färskt och ljusgrönt, nu flammar det i rött. Och jag har blivit lite kompis med mördartrappan, som jag kallat den hittills. Den är fortfarande inte kul om händerna är fulla med Fram-matkassar, då blir det 60-bussen, men den har blivit en ok avslutning på springrundorna. Går mest, men kan drista mig till några hastiga steg också. Lite tråkigt med alla backar hemåt, trappan koncentrerar det hela. Tjoff, uppe. Vad mer för glädjeämnen i dessa tider av Greenpeace-anhållanden, mesiga klimatsatsningar i budget för de rikas ytterligare utvecklande, nazistmord på hiphopare i Grekland, fortsatt katastrof i Syrien och supertyfon på väg…

Nya upptäckter i stan

För att fira att jag är ledig på Kristi Himmelsfärdsdag för en gångs skull – har jobbat på Musik Direkts Riksfestival nästan alla KH-helger sedan 1992 – gav jag mig ut på springtur i Slottskogen. Tidig morgon, men fler var vakna. Jag valde Vargvägen ner, har döpt den till det sedan det oförglömliga mötet i januari. Det var fuktigt och ljumt och det skimrade av späd grönska så jag blev helt tårögd. Sen kunde jag ju inte vara inne utan på med andra dojor och ut igen frampå förmiddagen. Hann lyssna på ett strålande radioprogram om Grupp 8 innan – säger stort tack till er för att ni fanns!! Tänkte mig en vandring över Älvsborgsbron,…

Det är ju kärleken

Jag är väl helt enkelt för känslig. Bra start på dagen, lilla Linnérundan vid halvsju, lite mage och armträning på det, god frulle, ingen som krävde något av mig någon viss tid. Läste, bland annat Jonas Hassen Khemiris krönika i DN, och skrev morning pages (Julia Camerons recept för att hålla sig kreativ). Jobbade undan lite grejs, ringde till och med några samtal, inte illa för att vara en sån som jag. Sen ut i kylan, men fan, ändå, ljuset! Det luras inte, det här är bara en liten vinterhälsning, snart är det vår på riktigt. Fika på Dirty Records, detta fantastiskt gemytliga ställe. Vandrade samma väg som jag sprungit på morgonen och kände ända…

Välsignad gråt

Trött efter mycket arbete, glatt trött, allt har gått bra, konferensen är i hamn, men ändå ligger gråten nära. Och gråt är inget att vara rädd för, den kan läka och rena om det vill sig. Den behöver ut. Idag sjöng jag på en begravning och då går det inte att släppa fram gråt själv, för då kommer det ingen sång. Ibland är det svårt. Idag var det svårt. Empatin var stor. Och igenkänningen. Igår grät en skolpolitiker i Uddevalla av rörelse och det var ju underbart att se. Han blev drabbad av Paul Collards föreläsning, av all hans klokskap, av sättet att se eleverna och deras förmåga och hur de kan utveckla den genom…

VFSMG

VFSMG. Så hette min son Jons punkband i slutet av 90-talet. Vad Fan Ska Man Göra. Bra namn. Tänkte på det idag när jag hörde en radiointervju med en nöjd energirådgivare på ÅF och en representant för ett fossilföretag som konstaterade att det verkar finnas massor av naturgas att utvinna i Sverige. De har hittat utanför Motala t ex och nu ansöks det om utvinning. Jajamensan. Att det visat sig i USA att grundvattnet påverkats verkar inte så bekymmersamt. Utredningsresultat kring det kommer om ett par år, tydligen, och vad kan vi förvänta oss då? Kör på. Så klart. Jo, fossil gas är bättre än fossil kol, men får business as usual-guysen som de vill…