Jordeliv. Kapitel 9, Den heliga vreden

Den är en särskild sort, den heliga. Så känns det. Kanske att fler än de rena aggressionshormonerna drar på, kanske att den bottnar i sorgedjupen. Kanske att den stampar av i en visshet, inbyggd i själva ”livets längtan efter sig självt” (citat från Bengt Jacobsson och hans bok med samma namn). I det liv som kan kallas Gud. Jag upplever att somligt är fast som de tätaste stenar. Okuvligt som de stora trädens rötter. Säkert som att vår planet cirkulerar runt sig själv och sin stjärna genom årmiljarderna. Sanningar, helt enkelt. Inte bara baserade i den vetenskap som kloka, vetgiriga forskare arbetat fram och vidare. Evidensbaserad, double blind-studerad, utan ett steg till. Som att vi…

Vackra färger i det grå

Å, att bli uppfiskad nu Med en vänlig hålslev Ur det ensamma havet Få droppa av, droppa färdigt och sen sänkas ner i något mjukt välkomnande varmt Lagom varmt Kanske hettan sedan Men framförallt mjukheten Vilan Blunda i vila och ingenting ont ska hända   Så kan det kännas ibland. Häromveckan. Just den här veckan har jag däremot värmts av ett pärlband av vardagsglädjeämnen mitt i dimmiga råkalla februari; vackra papegojtulpaner på bordet från min kära syster, en fin föreställning på Regionteater Väst, en skrivarsöndag med vidunderliga historier och en dito torsdagskväll, en mysig picknickkonsert med Anne och Centralstationen förra fredagen, en idé till nåt som kan bli en bok (som redan har gett kontakter…

Vägar mot framtiden

Tittar på Rapport, gläder mig åt det motstånd som finns mot kärnkraften i Japan. Kvinnor som fightas. Kvinnor som fattar. Givetvis finns det män som gör det också, men politikerna svajar. Där som på klimatmötena. Strålningen är hög runt Fukoshima, men det är ju det där med business as usual… Fast Japan ligger på en förkastningsspricka satsade de på kärnkraft. Kan det vara fantasin det är fel på när ett samhälle planeras på det sättet? Att inte kunna föreställa sig scenarier och att inte se långt? Sju generationer framåt ska man tänka, säger the Thirteen Grandmothers. Hade vi gjort det skulle det vi byggt upp sett annorlunda ut. Då hade vi inte stått där med…

Sommardagar

Sommardagarna går och jag försöker vara i var och en av dem. Spara dem, spara doften av älggräset och rödklövern. Suga i mig blåklockans färg och solen, när den tittar fram. Låta huden minnas vinden, kanske inte kulingen igår, men brisen som fläktar här utanför idag, den vill jag ha med mig in i hösten. Små turer hit och dit består den av, sommaren 2012. Det är inte så illa. Tycker att jag har lyckats pricka hyfsad väderlek, och för en som gillar jeans och tröja-väder bättre än hetta så funkar det. Tjörn och Fengersfors, Högsäters loppisar och Djupadala. Snart bär det iväg till Dalsland igen och vidare till Västanå teater. Sedan en tur till,…

Nu är det nytt

Den gode Oscar H har fixat till sidan! Hoppas ni gillar. Jag gillar. Han är så bra, Oscar. Jag gillar också att rödhaken sjunger innan det ljusnar. Och att det ljusnar så tidigt. Och att konserterna i helgen med kören Aquarellen var så välsignat härliga, att hesheten gav med sig och rösten höll – och även körens röster; virusarna har grasserat hos dem också. Det var något av det roligaste jag gjort i mitt musikliv och jag skulle GÄRNA samarbeta mer med dem och med andra körer. Publiken var entusiastisk, det värmde! Och att ha Simon och Louise bredvid sig på scen, det lyfter det mesta. Det har börjat blomma i Botaniska och små modiga…

Drömmar och filmer i februari

Jo, det blir nog såhär igen. Himlen kommer inte att vara isgrön på morgonen, termometern kommer inte att visa minus 14, träden kommer inte att spreta nakna mot skyn (fast de är vackra så också), stenarna kommer inte att vara frostklädda utan ljumma av lagrad sol. Det blir nog så. Den här bilden togs sommaren 2010, en välsignad julidag vid en av mina favoritplatser, Helgumannen på Fårö. Kargt och vidunderligt är det där. Men nu är det filmfestival, den värmer också. Min vana trogen har jag mest valt eländesfilmer, igår såg jag Maj Wechselmans dokumentär om Fukoshima och Ringhals. Hon är lika arg som vanligt, det är härligt med människor som vill något. Och som…

Tips i januari

Januari är inte kul – lång, kall, mörk och fattig brukar den vara. Kall kan i år möjligen bytas ut mot blåsig. Gör inte saken bättre, direkt. Men här kommer en lista på diverse som fyller tiden med värde och lyser upp så som himlen gjorde för en liten stund sedan. Även januaris soluppgångar ska få sig en bild – just nu slog en solfläck upp på min sovrumsvägg. Fint. Tack. Ännu en morgon fick jag. Att läsa: ”Anticancer – ett nytt sätt att leva” av läkaren David Servan-Schreiber. Handlar om jordmånen för hälsa respektive för ökad risk att cancercellerna som cirkulerar i oss ska få fäste. Mycket intressant. Den gamla fina ”Gå ditt hjärtat…

Jordesång

Sista låten att mixa på nya plattan är Jordesång. Isak gör det imorgon. Vi spelade in den i Stockholm i april, sittande i ring i Simons vardagsrum på Söder. Maria, Mats, Helena, Simon och jag var samlade. Gitarrer, kontrabas, munspel, stämsång. En fin stund var det. Det är en arg och förtvivlad text till den sången. Den skrevs som ett slags pastisch på Woody Guthrie-låtar, i bluegrasstradition, och den var med i vår föreställning Hyllningen till Planeten och människorna. Den handlar om vår kortsynthet, vår girighet, vår dumhet som drivit detta vårt hem i universum mot ett tillstånd där vi och annat liv här riskerar att utplånas. Den handlar om Katrina, om apokalypsen och om…

Ett klokt och modigt beslut

Glad blev jag, och säkert många med mig, över att Tyskland bestämt sig för att stänga sina 17 kärnkraftsreaktorer inom en tioårsperiod.  Wow. Hjärtat klappade varmt för alla de som demonstrerat och kämpat och fått ledarna att ändra riktning. Fukoshima blev spiken i kistan för tysk kärnkraft. De tre härdsmältorna räckte, utöver de som redan hänt i Harrisburg och Tjernobyl. Tack, Tyskland. Vår miljöminister lät bekymrad när han intervjuades, och upprepade de argument som verkade lämpliga – att det nu blir kolkraft, naturgas från Ryssland och kärnkraft från Frankrike som kommer att dominera tysk energiproduktion – tre-fyra gånger under samma diskussion. Som ett mantra. Men vad annat kan han göra, en centerpartist och tidigare kärnkraftsmotståndare…

Solen lyser igen

Samtidigt som förskräckande nyheter hörs från min skraltiga radio vid sängkanten, om uppmätt radioaktivitet i havet utanför Fukoshima på över 1000 gånger mer än normalt, samtidigt som katastrofen växer där borta, gläds jag åt solens återkomst. Både bokstavligen – vårsolens starka ljus in i mitt rum – och tidningen etc solmärkesprydda bilaga om kärnkraften. Det gamla Nej tack-märket har på senare år hånats och gjorts om till reklam för att avstå vanliga telefonjack (eh..), men för mig har det alltid lyst som en symbol för ett jordat, förnuftigt och vettigt sätt att se på människans förmåga att hantera sin framtid. Vi har svårigheter att planera 25-50 år framåt, hur i hela friden ska vi kunna…